Förstasidan > Statistik > Kommunalval > 2000 > Kommunalvalet - hurdana kandidater?

Kommunalvalet - hurdana kandidater?

Majoriteten män och representanter för de stora åldersgrupperna

Sammanlagt 39 744 kandidater ställdes upp i kommunalvalet, dvs. 3 360 färre än år 1996. Av kandidaterna är 15 200, dvs. 38 procent, kvinnor. Andelen kvinnor har ökat med 2 procentenheter. Antalet kandidater är störst inom Centern (11 355), SDP (8 875), Samlingspartiet (7 356) och Vänsterförbundet (4 478). Gröna förbundet, SFP och Kristliga Förbundet har alla drygt 1 500 kandidater, Sannfinländarna 737 och FKP 292. På grund av datasekretessen granskas inte kandidaterna för de små partierna skilt för sig.

Majoriteten (51,8 procent) av de röstberättigade är kvinnor och av kandidaterna är 38,2 procent kvinnor. Bara Gröna förbundet har kvinnlig majoritet bland kandidaterna (50,7 procent). Näst närmast i jämvikt är Kristliga Förbundet, där andelen kvinnliga kandidater är 46,9 procent. Inom Samlingspartiet, Centern och SDP är andelen kvinnor något under 40 procent. Det finns mest kvinnliga kandidater i landskapet Nyland, 40,5 procent, och minst i Lappland, 35,7 procent.

Medelåldern bland de röstberättigade är 47,4 år och bland kandidaterna är den 45,9 år. De kvinnliga kandidaterna är i medeltal 4,6 år yngre än de kvinnliga väljarna, medan de manliga kandidaterna är 1,2 år äldre än de manliga väljarna. Det finns mest manliga kandidater i åldersgruppen 50-59 år och mest kvinnliga kandidater i åldersgruppen 40-49 år. Det finns klart fler representanter för de stora åldersgrupperna bland kandidaterna än motsvarande andel av befolkningen. Däremot är andelen kandidater som fyllt 70 år och andelen kandidater som inte fyllt 40 år mindre än andelen personer i dessa åldersgrupper av hela befolkningen.

Granskat efter parti är skillnaderna ganska små: bortsett från Gröna förbundet är medelåldern bland de kvinnliga kandidaterna 2-3 år lägre än bland de manliga kandidaterna. Medelåldern är högst inom SDP och Kristliga förbundet, dvs. tyngdpunkten bland männen finns i åldersgruppen 50-59 år och bland kvinnorna i åldersgruppen 40-49 år. Samlingspartiets och SFP:s kandidater är något yngre.

Gröna förbundet har de yngsta kandidaterna: medelåldern bland männen är 41,5 år och bland kvinnorna är den 41,0 år. Också Centern har något yngre kandidater än Samlingspartiet och SDP. Åldersskillnaderna efter region varierar från ett parti till ett annat. SDP:s äldsta kandidater finns i Lappland och de yngsta i Satakunta, medan Centerns yngsta kandidater finns i Östra Nyland. Gröna förbundets äldsta kandidater finns i Södra Karelen och de yngsta i Mellersta Österbotten och åldersskillnaden bland männen är 11,7 år och bland kvinnor är den 13,1 år. Gröna förbundet har relativt sett flest kandidater i åldern 30-39 och 20-29 år och minst kandidater som fyllt 60 år.

Hög utbildningsnivå bland kandidaterna

Till sin utbildning avviker kandidaterna klart från de röstberättigade. Av kandidaterna har 76 procent utbildning på högre än grundnivå, medan 59,4 procent av de röstberättigade har någon utbildning efter grundnivån. Samlingspartiet, SFP, Gröna förbundet och Kristliga Förbundet har de flesta kandidaterna med hög utbildning. SDP avviker från dessa partier på den punkten att framför allt andelen kandidater med utbildning på högre nivå är mindre, 27,5 procent. Inom Samlingspartiet är andelen kandidater med utbildning på högre nivå dubbel, dvs. 57,9 procent. Andelen kandidater med akademisk slutexamen är störst inom Gröna förbundet, 26,9 procent. I kommunalval avspeglar utbildningsnivån bland kandidaterna skillnaderna i utbildningsstruktur inom regionerna. Alla stora partier har sina bäst utbildade kandidater i Nyland, medan de kandidater som har lägre utbildning varierar något mellan de östra och mellersta delarna av landet. I Nyland är andelen högt utbildade i allmänhet dubbel jämfört med de områden där kandidaterna har den lägsta utbildningen.

Familjesituationen i skick

Medan bara en tredjedel av de röstberättigade bor i samma hushåll som en äkta make och barn bor majoriteten, dvs. 52,2 procent, av kandidaterna i familjer av den här typen. Dessutom bor 17,9 procent av kandidaterna på tu man hand med sin äkta make/maka. 10 procent av kandidaterna lever som sambor, 6 procent är kvinnliga ensamförsörjare och 2 procent manliga ensamförsörjare. 13 procent av kandidaterna lever ensamma, dvs. utan familj.

Trots att medelåldern bland kandidaterna närmar sig 50 år, har överraskande många barn som ännu bor hemma. Av Centerns kandidater bor 63 procent i äktenskap, tillsammans med make/maka och barn. Detsamma gäller för 60 procent av Kristliga Förbundets kandidater,

för 57 procent av SFP:s kandidater, för 55 procent av Samlingspartiets kandidater och för 45 procent av SDP:s kandidater. Samboförhållanden är vanligast bland kandidaterna för Gröna förbundet, Vänsterförbundet och FKP, där 15 procent bor tillsammans med en sambo. Det finns flest pensionärer som inte hör till familjer bland FKP:s kandidater.

Familjetypen säger inget om hur många kandidater som haft egna barn, eftersom barnen i äldre familjer, i skilsmässofall osv. kan bo på annat håll än kandidaten. Antalet biologiska barn visar hur många kandidater som har erfarenhet av egna barn. Av de röstberättigade saknar 35 procent egna barn, bland kandidaterna är motsvarande andel 19,7 procent. Antalet barnlösa varierar mellan 16,9 procent inom SDP och 32,5 procent inom Gröna förbundet. Gröna förbundet har många unga kandidater som kanske inte ännu skaffat barn. Stora familjer är vanligast bland kandidaterna för Sannfinnländarna och Kristliga Förbundet, där 10 procent av kandidaterna har minst fem barn. Också bland Centerns kandidater är familjerna större än bland SDP:s och Samlingspartiets kandidater. Antalet barn till kandidaterna avspeglar nativitetsbeteendet i området, vilket innebär att det finns mest stora familjer i Österbotten, medan familjerna är minst i Nyland.

Sysselsättningsproblem sällsynta

Hälften av de röstberättigade har arbete (52,3 procent), 10 procent är arbetslösa, en fjärdedel är pensionerade och 13 procent studerar eller utför hushållsarbete. Av kandidaterna är klart fler (75 procent) sysselsatta, något färre arbetslösa och betydligt färre pensionerade (bara 9 procent). Andelen sysselsatta är störst bland SFP:s, Centerns och Samlingspartiets kandidater och arbetslöshet är ovanligare än genomsnittet. Bland SDP:s, Gröna förbundets, Kristliga Förbundets och Vänsterförbundets kandidater är arbetslöshet en lika vanlig företeelse som bland de röstberättigade. Gröna förbundet har relativt sett flest studerande kandidater (11,9 procent). Andelen pensionärer är störst i FKP, men högre än medeltalet också i de övriga småpartierna, av vilka en del är särskilda pensionärspartier.

Det relativa sysselsättningstalet bland kandidaterna i landskapet Nyland avviker minst från sysselsättningen inom väljarkåren. Skillnaden i det relativa sysselsättningstalet är bara 15 procentenheter. Som störst är skillnaden mellan kandidaterna och väljarkåren i Södra Karelen och Norra Savolax, där skillnaden i det relativa sysselsättningstalet är ungefär 45 procentenheter. Sysselsättningstalet är till och med högre än i Nyland.

Kandidaterna är bättre utbildade och har oftare arbete än väljarkåren i området. Det här förklarar delvis att också kandidaternas genomsnittliga beskattningsbara inkomster i allmänhet är betydligt högre än de röstberättigades. I 1998 års beskattning var medelinkomsterna bland de röstberättigade 103 000 mark, och bland kandidaterna var de 136 000 mark.

Granskat efter parti varierar inkomsterna mellan Samlingspartiets 180 000 mark och FKP:s 91 000 mark. Medelinkomsterna bland Centerns och SDP:s kandidater var 50 000 mark lägre än bland Samlingspartiets kandidater. De yngre och ofta studerande kandidaterna för Gröna förbundet har i medeltal bara en aning högre inkomster än de röstberättigade.

Skillnaden mellan kandidaternas och väljarnas genomsnittliga årsinkomster är minst i Nyland, bara 23 procent, och störst i Kymmenedalen, där kandidaternas medelinkomster är 58 procent högre än väljarnas. Också i Österbotten är skillnaden nästan 50 procent. I de övriga landskapen varierar skillnaden mellan 30 och 45 procent.

Samlingspartiets kandidater avviker mest från väljarkåren i området: som störst är skillnaden i Kymmenedalen, där kandidaternas genomsnittliga årsinkomster är 2,3-faldiga jämfört med de röstberättigades. Också i Savolax, Norra Karelen, Egentliga Finland, Kajanaland och Norra Österbotten har Samlingspartiets kandidater dubbla inkomster jämfört med väljarna. Minst är skillnaden mellan kandidaterna och väljarna i Nyland, 57 procent. SDP avviker tydligast från väljarkåren i Lappland, där skillnaden är 47 procent, och minst i Nyland, där skillnaden är 20 procent. Centerns kandidater avviker mest från väljarkåren i Norra Karelen (57 procent) och minst i Nyland (16 procent). Också Vänsterförbundets och Gröna förbundets kandidaters årsinkomster avviker som mest med 35-50 procent från inkomsterna inom väljarkåren. I en del landskap är kandidaternas inkomster rentav lägre än inkomsterna i landskapet i medeltal. För Vänsterförbundet gäller detta i Södra Savolax och för Gröna förbundet i Mellersta Österbotten och i Nyland.

---

Senast uppdaterad 31.5 2004