Förstasidan > Statistik > Totalstatistik över inkomstfördelning > Begrepp och definitioner

Begrepp och definitioner

Bruttoinkomster

Hushållens bruttoinkomster utgörs summan av hushållets produktionsfaktorinkomster (löne-, företagar- och kapitalinkomster) och erhållna transfereringar, före avdrag av betalda transfereringar (bl.a. skatter och socialskyddsavgifter).

Disponibla penninginkomster

Hushållets disponibla penninginkomster omfattar inkomstposter i form av pengar och naturaförmåner i anställning. I penninginkomster ingår inte kalkylerade inkomstposter, av vilka den beräknade bostadsinkomsten är den viktigaste.

De disponibla penninginkomsterna bildas på följande sätt:

+ löneinkomster

+ företagarinkomster

+ kapitalinkomster (exkl. bostadsinkomst)

--------------------------------------------

= produktionsfaktorinkomster

+ erhållna transfereringar (exkl. bostadsinkomst)

--------------------------------------------

= penninginkomster (brutto)

– betalda transfereringar

--------------------------------------------

= disponibla penninginkomster

Då man från penninginkomsterna (brutto) drar av betalda transfereringar, är den återstående inkomsten hushållets disponibla penninginkomst.

Det huvudsakliga inkomstbegreppet i inkomstfördelningsstatistiken är enligt internationella rekommendationer hushållets disponibla penninginkomster, varvid försäljningsvinsterna och skatterna på försäljningsvinsterna inte omfattas av inkomstbegreppet. De behandlas i enlighet med internationella rekommendationer som tilläggsinformation (memorandum item) utanför inkomstbegreppet.

Begreppet disponibla penninginkomster i totalstatistiken över inkomstfördelning avviker från de disponibla penninginkomsterna i inkomstfördelningsstatistiken. Begreppsskillnaden utgörs av att inkomstbegreppet i totalstatistiken över inkomstfördelning omfattar skattepliktiga överlåtelsevinster. På grund av praktiska skäl omfattar totalstatistiken över inkomstfördelning inte merparten av ränteinkomsterna och inte heller transfereringar mellan hushåll (bl.a. underhållsavgifter). Fastighetsskatt har inte heller dragits av i totalstatistiken över inkomstfördelning.

Ekonomisk utsatthet

Ekonomisk utsatthet innebär att personen har hört till ett låginkomsthushåll både under statistikåret och under två av de tre föregående åren (se definitionen på låginkomsttagare). Definitionen baserar sig på Eurostats rekommendationer.

Ekvivalent inkomst

Ekvivalent inkomst är ett inkomstbegrepp som används för att göra olika hushållstypers inkomster jämförbara genom att beakta samkonsumtionsfördelar.

Ekvivalent inkomst = hushållets inkomst fördelad på antalet konsumtionsenheter i hushållet.

I inkomstfördelningsstatistiken har man sedan 2002 i enlighet med Eurostats rekommendation använt s.k. justerade OECD:s konsumtionsenhetsskala, enligt vilken

• den första fullvuxna hushållsmedlemmen får vikten 1
• övriga personer över 13 år får vikten 0,5
• barn får vikten 0,3

(som barn definieras alla i åldern 0–13 år).

Viktningen bygger på antagandet att inkomsterna fördelas mellan hushållets medlemmar i proportion till varje medlems konsumtionsbehov.

Företagarinkomster

Till företagarinkomster räknas inkomster från jord- och skogsbruk, näringsinkomst, inkomster från ekonomiska sammanslutningar samt upphovsmannaarvoden. Till lantbruksföretagarinkomster räknas även olika subventioner och ersättningar, t.ex. produktionssubventioner, EU:s jordbruksstöd och skördeskadeersättningar. Den kalkylerade inkomsten av produkter som tagits i eget bruk har inte räknas till inkomster från jordbruk.

Ginikoefficient

Gini-koefficienten är det vanligaste nyckeltalet som beskriver inkomstskillnader. Ju högre värde Gini-koefficienten får desto ojämnare är inkomsterna fördelade. Gini-koefficientens högsta möjliga värde är ett. Då får inkomsttagaren med de största inkomsterna alla inkomster. Gini-koefficientens lägsta möjliga värde är 0, då inkomsterna för alla inkomsttagare är lika stora. I inkomstfördelningsstatistiken anges Gini-koefficienterna som procenttal (multiplicerat med 100). Gini-koefficienten beskriver relativa inkomstskillnader. Det sker inga ändringar i Gini-koefficienten, om inkomsterna för alla inkomsttagare ändras lika mycket procentuellt.

Kapitalinkomster

Kapitalinkomster är registerbaserade uppgifter om hyres-, ränte- och dividendinkomster, skattepliktig överlåtelsevinst av egendom och pensioner som grundar sig på privat pensionsförsäkring samt övriga kapitalinkomster. Dividendinkomsterna omfattar både skattefria och skattepliktiga dividendinkomster och ränta på andelskapital. I statistiken över inkomstfördelning omfattar kapitalinkomster dessutom källskattepliktiga ränteinkomster (som grundar sig på intervjuuppgifter) samt skattefria ränteinkomster från utlandet, som inte ingår i definitionen som används i totalstatistiken över inkomstfördelning.

Konsumtionsenhet

Genom att räkna ut inkomster och konsumtionsutgifter per konsumtionsenhet kan man göra jämförelser mellan hushåll av olika storlek och struktur. Det finns flera olika sätt för beräkning av konsumtionsenheter. I inkomstfördelningsstatistiken och i konsumtionsundersökningen har man sedan 2002 i enlighet med Eurostats rekommendation använt OECD:s s.k. justerade konsumtionsenhetsskala, enligt vilken

• den första fullvuxna hushållsmedlemmen får vikten 1
• övriga personer över 13 år får vikten 0,5
• barn får vikten 0,3

Valet av konsumtionsenhetsskala har stor inverkan på inkomstnivåerna och på olika befolkningsgruppers placering i inkomstfördelningen.

Låginkomsttagare

Låginkomsttagare är personer vars hushålls disponibla penninginkomster per konsumtionsenhet (s.k. ekvivalerad penninginkomst) understiger 60 procent av medianinkomsten av de ekvivalerade disponibla penninginkomsterna för samtliga hushåll. Den andel av befolkningen som ligger under denna inkomstgräns kallas låginkomstgraden. Eurobeloppet för låginkomstgränsen varierar från år till år. Definitionen baserar sig på Europeiska unionens statistikbyrå Eurostats rekommendationer. Finland har ingen officiell nationell definition på låginkomsttagare eller fattigdomsgräns.

I inkomstfördelningsstatistiken började man i statistikföringen av låga inkomster fr.o.m. år 2011 använda begreppet penninginkomster, som uppfyller internationella rekommendationer. I rapporter som publicerats före det användes ett bredare inkomstbegrepp, dvs. hushållens disponibla ekvivalerade inkomster, då den s.k. kalkylerade bostadsinkomsten och försäljningsvinster räknades som inkomst.

Löneinkomster

Löneinkomster inbegriper alla inkomster som betalats som lön till hushåll, antingen i pengar eller som naturaförmåner. I inkomstbegreppet ingår inkomster av anställningsoptioner i naturaförmåner och därmed i löner. Begreppet löneinkomster som använts i inkomstfördelningsstatistiken omfattar utöver löneinkomster för ordinarie arbetstid också bl.a. övertidsersättning samt inkomster från bisysslor. Enligt inkomstfördelningsstatistikens inkomstbegrepp räknas även realiserade anställningsoptioner som löneinkomster.Från löneinkomsten har avdragits kostnader för löneinkomstens förvärvande, utom resekostnader.

Medelinkomst

Den aritmetiska medelinkomsten erhålls genom att räkna ihop alla inkomsttagares inkomster och dividera summan med antalet observationer. Medelinkomsten är känsligare för extrema observationer än medianinkomsten.

Medianinkomst

Medianinkomsten är den mittersta observationen i en rangordning av inkomsttagarna efter inkomstens storlek. På vardera sidan om den mittersta inkomsttagaren finns lika många inkomsttagare. Medianen är inte lika känslig för extrema observationer som det aritmetiska medeltalet.

Produktionsfaktorinkomster

I inkomstfördelningsstatistiken utgörs produktionsfaktorinkomster av penningersättningar i form av löner, företagarinkomster och kapitalinkomster som hushållen erhållit för deltagande i produktionsverksamhet.

Referensperson

I totalstatistiken över inkomstfördelningen väljs den hushållsmedlem som har de största bruttoinkomsterna till referensperson. Inkomsterna har fastställts på basis av registeruppgifter.