Förstasidan > Statistik > Inkomstfördelningsstatistik > 2006 > Låginkomsttagare allt vanligare bland personer utanför arbetskraften

Publicerad: 16.5.2008

Låginkomsttagare allt vanligare bland personer utanför arbetskraften

Bara fyra av hundra förvärvsarbetande ligger under låginkomstgränsen. Siffran har legat på samma nivå under de senaste 14 åren. Det bästa skyddet mot låga inkomster har uppnåtts när alla personer i arbetsför ålder i ett hushåll har varit sysselsatta under större delen av året. Risken för ekonomisk utsatthet har i sådana hushåll hållits på en låg nivå under hela den granskade perioden. Om ingen av medlemmarna i ett hushåll var verksamma på arbetsmarknaden, var den relativa risken för ekonomisk utsatthet tiodubbel år 2006. Risken för ekonomisk utsatthet har tredubblats fr.o.m. år 1993 i de hushåll, där bara en del av personerna i arbetsför ålder var verksamma på arbetsmarknaden. Den allmänna låginkomstgraden var 12,5 procent år 2006.

Låginkomstgraden i hushåll med medlemmar i arbetsför ålder efter medlemmarnas sysselsättning åren 1990-2006, %

Den befolkningsgrupp som har de lägsta inkomsterna är ensamboende unga. Av dem som hörde till studerandehushåll låg mer än 80 procent under låginkomstgränsen år 2006. Risken för ekonomisk utsatthet för personer i hushåll med långtidsarbetslösa var 66 procent. I pensionärshushåll varierar den ekonomiska utsattheten beroende på personernas tidigare verksamhet: det fanns mindre ekonomisk utsatthet bland pensionerade företagare (15 %) och tjänstemän (8 %) än bland arbetaryrken (22 %) eller bland dem som före pensioneringen stått utanför arbetslivet (46 %).

Var tionde medlem i barnfamiljer med två föräldrar var låginkomsttagare, men i ensamförsörjarfamiljer var fjärde. Låginkomstgraden i ensamförsörjarfamiljer har ungefär tredubblats under de senaste tio åren.

I ensamförsörjarhushåll har inkomstutvecklingen efter lågkonjunkturen varit klart svagare än i övriga typer av hushåll. Deras medianinkomster gick till och med ned år 2006. Den största orsaken till det var högre ränteutgifter för bostadslån, vilket minskade den kalkylerade inkomsten av ägarbostäder. Samma utveckling skedde också i barnfamiljer med två föräldrar år 2006.

Den relativa ekonomiska utsattheten steg under åren 1993-2006 från fem procent till 12,5 procent. Det innebar en ökning av den befolkning som klassificeras som långinkomsttagare från 320 000 till 650 000 personer. Under denna tid steg låginkomstgränsen med ökningen av den allmänna inkomstnivån och var i början av 1990-talet reellt sett omkring 750 euro per månad i enpersonshushåll och i slutet av perioden 1 000 euro. Den genomsnittliga inkomstnivån för låginkomsttagare har under hela den granskade perioden hållit sig kring 85 procent av gränsen.

Andelen låginkomsttagare (%) av åldersgrupperna åren 1993-2006

	Andelen låginkomsttagare, %														Antalet,
	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2006
Alla	6,4	6,9	7,2	8,5	8,3	9,8	10,2	11,3	11,2	11,4	11,5	12,2	12,8	12,5	651 800
Personens ålder
-15	5	4	4	6	6	8	9	12	12	12	12	12	11	12	118 200
16-24	15	18	19	23	22	22	23	21	24	24	24	27	26	23	134 100
25-49	5	6	6	7	8	9	8	10	10	10	10	10	11	11	186 000
50-64	4	5	5	6	5	7	8	8	7	7	7	8	9	9	96 600
65-74	4	3	5	5	5	7	7	8	7	9	7	9	12	11	49 700
75-	10	13	10	10	9	11	11	14	14	12	15	18	19	18	67 100
Barn, under 18 år	5,0	4,5	4,7	6,0	6,2	8,0	9,1	11,7	11,8	11,7	12,2	12,1	11,5	12,3	135 900
Låginkomsttagare, 1 000 personer	323	347	362	431	420	501	520	576	576	587	591	629	661	652
Fattigdomsgräns, euro/konsumtionsenhet	9 120	9 180	9 360	9 590	9 830	10 200	10 520	10 620	10 890	11 250	11 530	12 050	12 500	12 460
Som fattigdomsgräns har man använt medianen för 60 procent av disponibla ekvivalenta inkomster. Fattigdomsgränserna anges reellt i 2006 års pengar.

År 2006 ansåg nästan 80 procent av hushållen att deras inkomster lätt räcker till för att täcka de vanligaste utgifterna. I de hushåll som hör till decilen med de lägsta inkomsterna räcker inkomsterna till hos vartannat hushåll, hos vartannat räcker de inte till. Enligt hushållens uppskattning har situationen förbättrats efter år 2003 på alla inkomstnivåer, med undantag av pensionärs- och ensamförsörjarhushåll, som upplever att det ekonomiska trångmålet blivit allmännare under de senaste åren. Förutom i Finland var andelen personer som upplevde att de hade ekonomiska svårigheter lägre än tio procent också i de övriga nordiska länderna, Luxemburg och Österrike. I de flesta EU-länder är det vanligare att personerna upplever ekonomiska svårigheter än ekonomisk utsatthet.

I Finland kan inkomstskillnaderna sägas ha ökat med en tredjedel på 14 år: de disponibla inkomsterna hos den femtedel av befolkningen som har de högsta inkomsterna var år 2006 fyra gånger större än hos den femtedelen som har de lägsta inkomsterna, medan höginkomsttagarnas inkomster var tre gånger större år 1993.

Bara den femtedelen som hade de högsta inkomsterna kunde öka sin inkomstandel: inkomstandelen för 20 procenten med de högsta inkomsterna ökade från 32 procent till 37 procent. De övriga fyra femtedelarnas inkomstandel sjönk från 68 procent till 63 procent.

Också Gini-koefficienten för disponibla inkomster, som ökade från 21 procent år 1993 till 27 procent år 2006, visar på en ökning av inkomstskillnaderna. Trots att inkomstskillnaderna under den senaste tiden ökat är Finland fortfarande ett land med lägre inkomstskillnader än genomsnittet i Europa.

Den relativa fattigdomen mäts varje år i förhållande till befolkningens genomsnittliga disponibla inkomster, som innehåller förvärvs- och kapitalinkomster samt erhållna transfereringar och från vilka skatter har avdragits. Inkomsterna ställs i förhållande till antalet medlemmar i hushållet och deras ålder. Medianinkomsten är det inkomstbelopp som delar befolkningen i två hälfter, den ena hälften med lägre, den andra med högre inkomster. Som faktiska låginkomsttagare definieras de vars inkomster är lägre än 60 procent av medianinkomsten. Denna inkomstgräns som mäter eftersläpningen av den relativa inkomstställningen används allmänt som låginkomstgräns i EU-ländernas statistik. Om man haft en fast låginkomstgräns, dvs. om man hade hållit samma euronivå under hela den granskade perioden, hade den ekonomiska utsattheten sjunkit i alla befolkningsgrupper, i vissa hade den t.o.m. halverats. Undantag är enpersonshushåll med under 35-åringar, där den ekonomiska utsattheten hade blivit allmännare också mätt med en fast gräns.

I Statistikcentralens senaste Inkomstfördelningsstatistik beskrivs hushållens inkomster och inkomstskillnader huvudsakligen under åren 1990-2006. Dessutom ingår en översikt över EU:s senaste inkomstuppgifter för år 2005. Uppgifterna i statistiken samlas in genom intervjuer och på basis av administrativt material. Uppgifterna för år 2006 gäller över 27 000 individer, som tillhör ett representativt urval på omkring 11 000 hushåll.

Källa: Inkomstfördelningsstatistik 2006. Inkomster och konsumtion 2008. Statistikcentralen

Förfrågningar: Laura Iisakka (09) 1734 3596, Hannele Sauli (09) 1734 3497

Ansvarig statistikdirektör: Riitta Harala

Tabeller

Tabeller i databaser

Plocka ut de uppgifter som du behöver till tabeller, visa uppgifterna som diagram eller ladda ned data.

• Databastabellerna och deras variabler
• Arkiverade tabeller

---

Senast uppdaterad 16.5.2008