Patentering: dokumentation för statistiken
Dokumentation som var i kraft 24.11.2024
Begrepp
Patent
Ett patent ger patentinnehavaren ensamrätt till sin uppfinning och rätt att förbjuda andra att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt. Yrkesmässigt utnyttjande är bl.a. tillverkning, försäljning, användning och import av en patentskyddad produkt eller användning av ett patentskyddat förfarande (se närmare 3 § i patentlagen).
Rätten att förbjuda användning har begränsad territoriell utsträckning och är i kraft endast i de länder där patent har sökts och beviljats. Rätten är i kraft under en begränsad tid, vanligen högst 20 år från dagen då patentansökan gjordes. Rätten gäller endast om patentet är i kraft, vilket förutsätter erläggande av s.k. årsavgifter.
Ett patent skyddar den eller de uppfinningar som beskrivs i patentkraven. Beskrivningen kan vara till hjälp vid tolkningen av patentkraven.
Uppfinningar kan gälla t.ex. nya förfaranden, anordningar och produkter eller nya användningar av existerande förfaranden, anordningar eller produkter. En patentansökan kan omfatta patentkrav som gäller alla dessa kategorier, förutsatt att de omfattas av en övergripande idé som har uppfinningshöjd.
Ett produktkrav skyddar en produkt oavsett hur den tillverkas eller används. Ett förfarandekrav skyddar både det beskrivna förfarandet och de produkter som framställs med hjälp av förfarandet, oavsett om patentet omfattar ett produktkrav eller inte. Patentskydd kan också beviljas för ett nytt sätt att använda en känd produkt.
För att kunna patenteras skall uppfinningen vara ny, ha uppfinningshöjd och vara industriellt användbar. Vid prövningen av uppfinningens patenterbarhet jämförs beskrivningen i patentkraven med tidigare kända lösningar. Avgörande för patenterbarheten är allt som blivit känt före den dag då patentansökningen gjordes (eller den dag från vilken prioritet begärs). Se även 2 § 2 mom. i patentlagen.
I praktiken är en uppfinning ny, om den lösning som beskrivs i patentkraven inte har presenterats någon annanstans, varken i Finland eller i något annat land.
En uppfinning måste också kunna tillgodogöras industriellt, vilket i första hand innebär att uppfinningen skall ha teknisk effekt, dvs. utgöra en lösning på ett tekniskt problem.
I 1 § i patentlagen finns en förteckning över uppfinningar som inte som sådana anses vara industriellt användbara eller patenterbara, även om de är nya och har uppfinningshöjd.
Rätten att förbjuda användning har begränsad territoriell utsträckning och är i kraft endast i de länder där patent har sökts och beviljats. Rätten är i kraft under en begränsad tid, vanligen högst 20 år från dagen då patentansökan gjordes. Rätten gäller endast om patentet är i kraft, vilket förutsätter erläggande av s.k. årsavgifter.
Ett patent skyddar den eller de uppfinningar som beskrivs i patentkraven. Beskrivningen kan vara till hjälp vid tolkningen av patentkraven.
Uppfinningar kan gälla t.ex. nya förfaranden, anordningar och produkter eller nya användningar av existerande förfaranden, anordningar eller produkter. En patentansökan kan omfatta patentkrav som gäller alla dessa kategorier, förutsatt att de omfattas av en övergripande idé som har uppfinningshöjd.
Ett produktkrav skyddar en produkt oavsett hur den tillverkas eller används. Ett förfarandekrav skyddar både det beskrivna förfarandet och de produkter som framställs med hjälp av förfarandet, oavsett om patentet omfattar ett produktkrav eller inte. Patentskydd kan också beviljas för ett nytt sätt att använda en känd produkt.
För att kunna patenteras skall uppfinningen vara ny, ha uppfinningshöjd och vara industriellt användbar. Vid prövningen av uppfinningens patenterbarhet jämförs beskrivningen i patentkraven med tidigare kända lösningar. Avgörande för patenterbarheten är allt som blivit känt före den dag då patentansökningen gjordes (eller den dag från vilken prioritet begärs). Se även 2 § 2 mom. i patentlagen.
I praktiken är en uppfinning ny, om den lösning som beskrivs i patentkraven inte har presenterats någon annanstans, varken i Finland eller i något annat land.
En uppfinning måste också kunna tillgodogöras industriellt, vilket i första hand innebär att uppfinningen skall ha teknisk effekt, dvs. utgöra en lösning på ett tekniskt problem.
I 1 § i patentlagen finns en förteckning över uppfinningar som inte som sådana anses vara industriellt användbara eller patenterbara, även om de är nya och har uppfinningshöjd.