Åtalade, dömda och straff: dokumentation för statistiken

Därtill publiceras uppgifter om återfallsbrottslighet. Primärmaterialet för återfallsbrottsligheten är de beslut som getts i egentliga brottmålen av underrätterna (tingsrätterna) från och med år 1977. Till materialet om återfallsbrottslighet räknas brott som begåtts mindre än tre år efter dagen då föregående brottmålsdom meddelades.

Lagändringarna försvårar en brottsspecifik jämförelse under olika år. Brottsbestämmelserna i strafflagen har förnyats i många delar fr.o.m. år 1991. Utdömande av fängelse- och bötesstraff vid fall med flera brott ändrades 1.4.1992. Enligt nuvarande lagstiftning utdöms i regel enbart ett gemensamt fängelse- eller bötesstraff. Tidigare, om de kriminella gärningarna inte begåtts med en gärning och de inte var en förlängning av samma brott, dömdes ett separat straff för varje brott, ett så kallat enhetsstraff. Om två eller flera tidsbestämda fängelsestraff dömts ut för olika brott, slogs de samman genom att tillägga till det strängaste enhetsstraffet eller, om ett lika strängt straff dömts ut för två eller flera brott, lägga till högst hälften av de övriga straffen till något av dem. Om någon dömdes på samma gång till två eller flera böter, räknades böterna samman till fullt belopp.

Påförandet av ett gemensamt fängelsestraff i efterskott slopades 1.10.1997. I den gamla lagen föreskrevs det att om en person som dömts till fängelsestraff åtalades för ett annat brott som han eller hon begått före denna straffdom, skulle straffet påföras som om dessa brott förts för domstolsbehandling på samma gång. Enligt de nya bestämmelserna hävs inte ett tidigare beslut i det aktuella fallet, inte ens vad gäller straffet. Däremot, om ett nytt straff påförs för ett nytt brott, kan domstolen på skäligt sätt beakta det tidigare ovillkorliga fängelsestraffet som en sänkande eller lindrande omständighet. På motsvarande sätt kan ett tidigare samhällstjänststraff beaktas då ett nytt straff döms ut. De nya bestämmelserna innehåller också en möjlighet att döma ut ett straff som underskrider den särskilda minimitid som fastställts för ett visst brott i lagstiftningen. Därtill liksom tidigare kan ett tidigare straff i sig anses vara en tillräcklig påföljd också för ett brott som kommer för behandling senare.

Från och med år 2004 trädde de reviderade 3–6 kapitlen i strafflagen i kraft. Reformen gällde för de gemensamma bestämmelserna för alla brott, det vill säga de s.k. straffrättens allmänna läror och principer och grunder som påverkar straffens mängd och art. De nya bestämmelserna grundar sig i relativt stor utsträckning på tidigare rättspraxis.

Övervakningsstraff trädde i kraft den 1 november 2011. En person som dömts till ett ovillkorligt fängelsestraff på högst sex månader kan under vissa förutsättningar i stället för fängelse dömas till ett lika långt övervakningsstraff. Ett övervakningsstraff placerar sig vad gäller stränghet mellan samhällstjänst och villkorligt fängelse. Det finns närmare bestämmelser om övervakningsstraff i lagen om övervakningsstraff (330/2011). En återkommande eller allvarlig överträdelse av villkoren för övervakningsstraff leder till att straffet omvandlas till ovillkorligt fängelse.

Den nya lagen om bötesförfarande (lag om föreläggande av böter och ordningsbot (754/2010)) trädde i kraft 1.12.2016. Med denna lag hävdes lagen om strafforderförfarande (692/1993) och lagen om ordningsbotsförfarande (66/1983). I det nya förfarandet kan en polis, tullman eller gränsvakt för en trafikrelaterad förseelse eller snatteri döma ut ett bötesstraff på högst 20 dagsböter (bötesföreläggande) eller en förverkandepåföljd på högst 1 000 euro. I övriga fall styrker åklagaren fortfarande straffet. Ett samtycke av den misstänkte krävs för bötesförfarande. Från och med år 2016 statistikförs i tabellerna separat strafförelägganden av åklagaren och bötesföreläggande som getts av polisen enligt den nya lagen.

Den nya straffarten kombinationsstraff trädde i kraft 1.1.2018. Kombinationsstraff är en strafform som är avsedd i synnerhet för återförbrytare av allvarliga brott, vilken består av ovillkorligt fängelse och en därpå direkt efterföljande övervakningstid på ett år. Ett kombinationsstraff är följaktligen det näst strängaste straffet efter livstidsfängelse. Det finns närmare bestämmelser om kombinationsstraff i lagen om kombinationsstraff (801/2017).

Klassen Dömda i rätten omfattar enbart fysiska personer i straffklassificeringen. År 2018 dömdes en juridisk person till vite, varför Vite-klassen inte summeras på Dömda i rätten-nivån på samma sätt som under tidigare år, utan den avviker med ett fall.

Om det sker lagändringar är huvudregeln att brott statistikförs enligt den lagstiftning som var i kraft under det nyaste statistikåret, vilket innebär att brott som avskaffats eller reviderats i nyare lagstiftning kan placeras under en gällande brottskod. Strafflagens 20 kap. om sexualbrott reviderades 1.1.2023. Det var fråga om en betydande reform där den gamla och den nya lagens benämningar inte motsvarar varandra tillräckligt för att möjliggöra statistikföring av tidigare år med den lagstiftning som var i kraft år 2023. När det gäller 20 kap. i strafflagen innehåller databastabellerna undantagsvis brottsrubriceringar enligt både den gamla och den nya lagen. 

Den viktigaste statistikenheten har från och med år 1971 varit huvudbrottet då personen dömts.

Samhällsstatistik<o:p></o:p>

Revidering av redan publicerade statistiska uppgifter är en del av den normala statistikproduktionen och innebär förbättrad kvalitet. Principen är att de statistiska uppgifterna bygger på bästa tillgängliga material och information om det fenomen som statistikförs. Å andra sidan strävar man efter att informera om revideringar så transparent som möjligt på förhand. Med förhandskommunikation säkerställs att användarna kan bereda sig på revideringar av uppgifter.

Bakgrunden till revideringen av uppgifter i offentliggörandena är ofta komplettering av material. I så fall grundar sig den nya, reviderade statistiksiffran på en bredare informationsgrund och beskriver fenomenet ännu mer exakt.

Revideringen av uppgifterna i statistiken kan också bero på den beräkningsmetod som använts, exempelvis årlig avstämning av siffror eller uppdatering av viktstruktur. Också ändring av basår och använda klassificeringar orsakar revidering av uppgifter.

Kvalitetsledningen förutsätter helhetsinriktad styrning av verksamheten. Statistikområdets egen ram för kvalitetsledning är riktlinjerna för europeisk statistik (CoP). Också kvalitetskriterierna för Finlands officiella statistik överensstämmer med riktlinjerna för europeisk statistik

Ytterligare information: Kvalitetsledning (på finska) | Statistikcentralen (stat.fi)

Uppgifterna publiceras samtidigt för alla användare. Innan statistiska uppgifter publiceras får de behandlas och lämnas ut bara av de personer vid Statistikcentralen som deltar i framställningen av statistiken eller som behöver uppgifterna i sitt eget arbete innan de publiceras.

Ytterligare information: Principer för publicering av statistik

Statistikcentralen är producent till materialet och äger upphovsrätten om inte annat anges i anslutning till produkten, uppgiften eller tjänsten. Användarvillkor för statistiska uppgifter.