Folkräkningar: dokumentation för statistiken

Antalet barn är antalet personer som bor hemma och som har ställningen barn inom familjen. Med antalet barn i barnfamilj avses antalet hemmaboende barn som inte fyllt 18 år.

Klassificeringen av arbetsgivarsektorn (den juridiska formen) beskriver arbetsplatsens ägarförhållande och företagarform. Med hjälp av den kan man bl.a. skilja mellan den offentliga och den privata sektorn. Klassificeringen är följande:
- Den offentliga sektorn (staten, kommun)
- Aktiebolag med statlig majoritet
- Den privata sektorn
- Annan eller okänd

Uppgiften om arbetsgivarsektor baserar sig på uppgifter om företagens ägartyp och juridiska form i Statistikcentralens företags- och arbetsställeregister. De klassificeringar som hänför sig till detta register presenteras i publikationen "Sektorindelningen".

Arbetsplatssufficiens anger förhållandet mellan antalet personer som arbetar inom området och antalet sysselsatta som är bosatta inom området. Om arbetsplatssufficiensen är över 100 procent är antalet arbetsplatser inom området större än antalet inom området bosatta sysselsatta personer. Om arbetsplatssufficiensen är mindre än 100 procent är förhållandet det omvända.

Som barn betraktas i familjestatistiken följande personer som bor tillsammans med sina föräldrar:
- biologiska barn
- adoptivbarn
- biologiska barn, adoptivbarn och fastställda barn till den ena maken/makan

Fosterbarn och barn som enbart omfattas av försörjningsförhållande betraktas inte som barn i familjen.

Definitionen av barn har sedan år 1990 ändrats så att en person som bor tillsammans med sina föräldrar klassificeras som barn oberoende av civilstånd om han/hon inte själv har make/maka eller barn i samma bostadshushåll. Tidigare klassificerades bara ogifta personer som barn. Detta innebär att en änka/änkling eller en frånskild person som år 1990 bodde hos sina föräldrar föll utanför familjen. Från och med år 1992 hör han/hon till familjen.

En barnfamilj är en familj med minst ett hemmaboende barn som inte fyllt 18 år.

Uppgifter om den i landet bosatta befolkningen erhålls från befolkningsdatasystemet som förs av Befolkningsregistercentralen. Uppgifterna gäller tidpunkten 31.12.

Från och med materialet för år 1993 är både Statistikcentralens och Befolkningsregistercentralens "statistiktidpunkt" densamma, dvs. midnatt vid årsskiftet.

Till befolkningen i arbetsför ålder hör alla 15-74-åringar.

Befolkningens utbildningsstruktur beskriver hur befolkningen i åldern över 15 år fördelar sig på personer med examen på grundnivå, mellannivå och högre nivå. De som avlagt examen på högre nivå indelas närmare i personer med utbildning på lägsta högre nivå, lägre högskolenivå, högre högskolenivå och forskarutbildningsnivå.

En byggnads belägenhetsadress består av gatunamnet, gatunumret med eventuella tilläggsuppgifter samt belägenhetskommunens namn.

Statistikcentralens byggnadsdata baserar sig på byggnads- och lägenhetsregistret (BLR) i befolkningsdatasystemet (BDS) som upprätthålls av Befolkningsregistercentralen. De flesta av de byggnader som ingår i detta register har en gatuadress. För vissa byggnader (även bostadsbyggnader) anges i stället för gatudressen ortnamnet eller en tilläggsuppgift som hänför sig till postutdelningen. En byggnad kan ha upp till fyra olika gatuadresser, vilket är fallet om den omfattar ett helt kvarter och gränsar till fyra gator med olika namn. I befolkningsdatasystemet har byggnader med fler än en gatuadress tilldelats ett ordningsnummer.

Som beväringar definieras personer som enligt huvudstaben varit i beväringstjänst under årets sista vecka. Personer som deltog i reservövning under räkningsveckan betraktas inte som beväringar.

Boenderymlighet och bostadens utrustningsnivå beskriver tillsammans bostadshushållets boendenivå.

Klassificering av boenderymlighet:
- rymligt boende: bostadshushåll med 1-5 personer, som förfogar över minst tre rum mer än antalet personer i bostadshushållet (köket räknas inte med i rumsantalet)
- trångt boende: fler än en person per rum (köket räknas inte med i rumsantalet)
- normalt boende: bostadshushåll, som inte hör till ovan angivna grupper.

(Sedan år 1989 räknas inte köket med som ett separat rum vid beräkning av rumsantalet.)

Utrustningsnivå:
- välutrustad bostad: bostaden omfattar vattenledning, avlopp, varmvatten, WC, tvättutrymmen (antingen dusch/badrum eller bastu i lägenheten) samt central- eller elvärme
- bristfälligt utrustad bostad: bostaden saknar endast tvättutrymmen och/eller centralvärme (eller elvärme)
- ytterst bristfälligt utrustad bostad: bostaden saknar något av följande: vattenledning, avlopp, varmvatten eller WC.

Fr.o.m. år 2005 har utrustningsnivån beskrivits med bara två grupper:
- välutrustad bostad
- annan eller okänd utrustningnivå.

Klassificering av boenderymlighet:
- rymligt boende: bostadshushåll med 1-5 personer som förfogar över minst tre rum mer än antalet invånare i bostadshushållet (köket räknas inte med i rumsantalet)
- trångt boende: fler än en person per rum (köket räknas inte med i rumsantalet)
- normalt boende: bostadshushåll som inte hör till ovan angivna grupper.

Fr.o.m. år 1989 räknas köket inte med i antalet rum.

Boendetätheten är ett relationstal som uttrycker relationen mellan bostadens storlek och antalet personer som bor i bostaden. Bostadens storlek anges antingen i antal rum eller som yta.

Med bostad, dvs. bostadslägenhet avses en helhet som är avsedd för åretruntboende och som består av ett eller flera bostadsrum och som är utrustad med kök, kokvrå eller kokutrymme. En bostad bör ha en lägenhetsyta på minst 7 m2. Varje bostad skall ha en egen direkt ingång. Som ingång räknas också en separat ytterveranda (farstu) i t.ex. ett egnahemshus. Om inträde till bostaden förutsätter passage via utrymmen som egentligen hör till en annan bostadslägenhet, anses den förstnämnda inte utgöra en separat bostadslägenhet, utan de två helheterna bildar en enda bostadslägenhet.

Bostäder klassificeras enligt användningssyftet i permanent bebodda, tillfälligt bebodda bostäder och i bostäder som inte är i bostadsbruk.
- En bostad anses vara permanent bebodd om där enligt det befolkningsdatasystemet stadigvarande bor minst en person.
- En bostad betraktas som tillfälligt bebodd om där enligt befolkningsdatasystemet finns tillfälliga boende men inte en enda stadigvarande.
- En bostad är inte i bostadsbruk om där enligt befolkningsdatasystemet inte finns någon boende, vare sig stadigvarande eller tillfälligt.

Byggnads- och lägenhetsuppgifterna i befolkningsdatasystemet omfattar bostäder som i verkligheten inte används som bostäder eller som är felregistrerade. Sådana bostäder ingår inte i statistiken över bostadsbeståndet då man på basis av andra registeruppgifter har kunnat konstatera att det rör sig om felregistreringar eller bortfall.

Till bostadsbefolkningen hör alla personer som enligt befolkningsdatasystemet av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (MDB) vid utgången av året var stadigvarande bosatta i egentliga bostäder. Personer som stadigvarande bor på anstalt eller som bor i internat eller utomlands eller är bostadslösa hör inte till bostadsbefolkningen. Personer som bor i byggnader som klassificerats som internat och vars bostäder inte uppfyller definitionen på bostadslägenhet, räknas inte till bostadsbefolkningen.

Familjepopulationen avviker från bostadsbefolkningen i det att den förra även omfattar personer som bor på internat.

Ett bostadshushåll bildas av alla de personer som stadigvarande bor i samma bostadslägenhet. I bostadshushåll ingår inte personer som enligt befolkningsdatasystemet stadigvarande bor på anstalt eller utomlands, personer som är bostadslösa och personer med okänd vistelseort. Bostadshushåll kan inte heller bildas av personer som bor i byggnader som har klassificerats som internat och vars bostäder inte motsvarar definitionen på en bostadslägenhet. I folkräkningen år 1980 bildades bostadshushåll också av dessa personer.

Begreppet bostadshushåll togs i bruk vid folkräkningen 1980. Vid tidigare folkräkningar användes begreppet hushåll (matlag). Ett matlag bildades av familjemedlemmar och andra personer, som bodde tillsammans och som hade gemensamt mathushåll. En underhyresgäst med eget mathushåll bildade ett eget matlag. Fr.o.m. 1980 hör en underhyresgäst till samma bostadshushåll som de övriga personerna i bostaden.

Bostadshushållen indelas enligt personsammansättningen i två klasser enligt följande:

Familjebostadshushåll omfattar
- endast 1 familj
- 1 familj och andra personer
- minst 2 familjer
- minst 2 familjer och eventuella andra personer

Övriga bostadshushåll omfattar
- 1 person
- 2 personer, bägge av samma kön
- 2 personer, man och kvinna
- minst 3 personer, alla av samma kön
- minst 3 personer, män och kvinnor.

Till de bostadslösa räknas personer som bor utomhus, i olika tillfälliga skydd och natthärbärgen samt till följd av bostadsbrist på olika inrättningar (t.ex. skyddshärbärgen, vård- och behandlingshem, psykiatriska sjukhus, institutioner för utvecklingsstörda). Också fångar som friges och som inte har någon bostad i sikte räknas som bostadslösa. Också personer som bort tillfälligt hos släktingar eller bekanta och cirkulerar mellan dem förs till bostadslösa.

Bostadsytan beräknas enligt insidorna av de väggar som omsluter den. Till bostadens yta räknas också hjälputrymmen (grovkök, klädrum o.dyl.), badrum, hobbyrum, brasrum, tvätt- och omklädningsrum i bastu som är belägen i lägenheten, samt rum som används såsom arbetslokal, om där inte arbetar avlönad arbetskraft.

Till bostadsytan räknas inte garage, källare, bastu i oinredd bottenvåning, kalla förrådsutrymmen, balkong, farstukvist, veranda, vindfång eller vindsutrymmen som inte används för boende.

Med ytan i fritidshus avses byggnadens våningsyta.

Bostädernas medelstorlek erhålls då bostadslägenheternas sammanlagda yta divideras med det totala antalet bostäder.

Med byggnad avses en fast, fristående konstruktion med egen ingång som är uppförd på den plats där den är belägen, och som innefattar ett för olika funktioner avsett övertäckt utrymme som i allmänhet avgränsas av ytterväggar eller andra väggar som avskiljer det från andra konstruktioner (byggnader).

Bergrum eller andra underjordiska utrymmen, vars inneryta huvudsakligen består av bergvägg eller motsvarande och/eller utrymmen som inte omfattar konstruktioner som är jämförbara med innerkonstruktionerna i egentliga husbyggnader - t.ex. underjordiska oljecisterner - räknas inte som byggnader.

Skjul av lätt konstruktion, kiosker o.d. som inte innefattar utrymmen som avgränsas av slutna väggar, samt husvagnar, fartyg o.d. anses inte heller utgöra byggnader.

Statistiken över byggnadsbeståndet omfattar inte
- fritidshus
- byggnader för vätskeupplag
- byggnader som enbart används inom lantbruksproduktion
- bastubyggnader i anslutning till bostadsbyggnader
- ekonomibyggnader i anslutning till bostadsbyggnader
- byggnader som i sin helhet är i andra länders ambassaders bruk
- försvarsmaktens byggnader
- skyddsrum
utom då byggnaderna är bebodda eller då de omfattar verksamhetslokaler.

Uppgifterna om byggnadsbeståndet har erhållits ur Befolkningsregistercentralens befolkningsdatasystem.

Byggnadens användningssyfte bestäms i enlighet med det ändamål för vilket största delen av byggnadens våningsyta används. Huvudgrupperna i byggnadsklassificeringen är
- bostadsbyggnader
- fritidsbostadshus
- affärsbyggnader
- kontorsbyggnader
- trafikbyggnader
- vårdbyggnader
- byggnader för samlingslokaler
- undervisningsbyggnader
- byggnader inom industrin och gruvindustrin
- byggnader för energiförsörjning
- byggnader för samhällsteknik
- lagerbyggnader
- byggnader för räddningsväsendet
- lantbruksbyggnader och djurstall
- övriga byggnader.

Byggnadsklassificeringen presenteras i Statistikcentralens handbok Byggnadsklassificering 2018.
Alla klasser i byggnadsklassificeringen har inte tagits med i Statistikcentralens byggnadsbestånd.

Med byggnadsmaterial avses det material som byggnadens bärande konstruktion i huvudsak är gjorda av. Klassificeringen är följande:
- betong, lättbetong
- tegel
- stål
- trä
- annat, okänt

Med byggnadsår avses det år byggnaden blev färdig för användning. Om byggnadsåret är tidigare än 1980 har också ombyggnadsåret kunnat uppges som byggnadsår.

I Finland används ett nationellt kartkoordinatsystem (KKS) baserat på Gauss-Krügers projektion i samband med det riksomfattande kartarbetet och bestämningen av plankoordinater. För bestämning och angivning av KKS-baserade koordinater kan man använda sig av ett grundkoordinatsystem eller av enhetskoordinatsystemet EKS. Koordinater angivna i EKS kallas för enhetskoordinater.

I det nationella kartkoordinatsystemet KKS har Finlands territorium indelats i sex projektionszoner. I praktiken används bara fyra zoner, eftersom de två yttersta zonerna ligger längs landets yttersta östliga respektive västliga gräns. De fyra zonernas centralmeridianer ligger på 21, 24, 27 och 30 grader östlig bredd. Projektionszonerna är bredast i södra Finland och smalnar av mot norr. Ett objekts östliga koordinat bestäms av dess avstånd från centralmeridianen. Den nordliga koordinaten bestäms av avståndet från ekvatorn.

I grundkoordinatsystemet anges positionen i zonenlig projektion i s.k. zonkoordinater. Enhetskoordinatsystemet avviker från grundkoordinatsystemet på så sätt att Finland är avbildat i en enda bred zon i stället för fyra olika zoner. Centralmeridianen för denna zon ligger på 27 grader östlig bredd, dvs. samma latitud som grundkoordinatsystemets tredje zon. Enhetskoordinatsystemet används vid presentation av information som omfattar hela landet eller områden som sträcker sig över flera zoner i grundkoordinatsystemet.

I Statistikcentralens geografiska informationsmaterial används enhetskoordinatsystemet, om inte annat anges.

I statistiken över befolkningens utbildningsstruktur, placering efter utbildning och studiegången är personer som avlagt examen de som före utgången av studieåret har avlagt studentexamen, internationell studentexamen (IB-, Reifeprüfung- eller Gymnasieexamen), yrkesexamen, yrkeshögskoleexamen, högre yrkeshögskoleexamen eller universitetsexamen. Till personer som avlagt examen räknas också de som avlagt examen inom försvarsmakten, gränsbevakningsverket eller utomlands. För statistiken väljs en examen för varje person: den yrkesexamen som avlagts på den högsta utbildningsnivån/senast.

Utbildningsuppgifterna har tagits ur Statistikcentralens examensregister. Examensuppgifter har kunnat införas i registret bara för personer som har en finländsk personbeteckning. Av denna anledning omfattar examensregistret inte examensuppgifter om personer som inte har någon personbeteckning (t.ex. många utlänningar).

Uppgiften om den i kommunen fast bosatta befolkningen i slutet av året (31.12) erhålls ur Befolkningsregistercentralens befolkningsdatasystem. Med befolkning avses den befolkning som är fast bosatt i kommunen. De personer som enligt befolkningsdatasystemet hade hemvist i Finland i slutet av året, hör till befolkningen oberoende av medborgarskap; likaså de finska medborgare som tillfälligt bor utomlands.

Med fritidshus (sommarstuga) avses en fast byggnad som är uppförd på platsen och som används som semester- eller fritidsbostad. Semesterstugor som betjänar affärslivet, byggnader i semesterbyar och koloniträdgårdsstugor förs inte till fritidshus.

Till fritidshusen räknas alla de byggnader vars användningssyfte den sista dagen under året var bostadsbyggnad för fritidsbruk eller som vid nämnda tidpunkt användes för semesterboende.

Fritidshusen hör inte till byggnadsbeståndet. Med ytan i fritidshus avses byggnadens våningsyta.

Uppgifterna om fritidshus har erhållits ur byggnads- och lägenhetsuppgifterna i Befolkningsregistercentralens befolkningsdatasystem, som upprätthålls med hjälp av byggnadsprojektanmälningarna från kommunernas byggnadstillsyn.

Som företagare definieras 18-74-åriga personer vars företagarpensionsförsäkring var i kraft under årets sista vecka och som inte var arbetslösa den sista arbetsdagen under året och inte heller var beväringar eller civiltjänstepliktiga under den sista veckan under året. Om en person samtidigt med företagarpensionsförsäkringen har ett anställningsförhållande förutsätts att företagarinkomsterna är större än löneinkomsterna. Som företagare definieras dessutom personer, vars företagarinkomster överskrider den fastställda inkomstgränsen, förutsatt att de inte är pensionerade under undersökningsveckan. Inkomstgränsen fastställs årligen i samband med fastställandet av huvudsaklig verksamhet enligt uppgifterna om företagare i arbetskraftsundersökningen.

Den ekonomiska försörjningskvoten beskriver det sammanräknade antalet arbetslösa och personer utanför arbetskraften i förhållande till antalet sysselsatta.
I sysselsättningsstatistiken beräknas hur många arbetslösa och personer utanför arbetskraften det finns per hundra sysselsatta.

Bostäder indelas enligt hustyp på följande sätt:
- fristående småhus: bostadshus med 1-2 bostäder, parhus samt med småhus jämförbara fristående bostadsbyggnader (t.ex. fritidsbostäder med stadigvarande boende).
- rad- och kedjehus: bostadsbyggnader som består av minst tre sammanbyggda småhus
- flervåningsbostadshus: hus med minst tre bostäder, där minst två bostäder finns ovanpå varandra i det fall att huset inte kan föras till någon av de föregående klasserna
- annan byggnad: också byggnader av okänd hustyp.

Begreppet huvudsaklig verksamhet avser arten av en persons ekonomiska verksamhet. Befolkningen indelas i personer som tillhör arbetskraften och sådana som står utanför arbetskraften. De båda huvudkategorierna kan indelas i undergrupper. Klassificeringen bygger på uppgifter om personens verksamhet under årets sista vecka.

Klassificeringen enligt huvudsaklig verksamhet är följande:

Arbetskraft
- sysselsatta
- arbetslösa

Utanför arbetskraften
- 0-14-åringar
- studerande, skolelever
- pensionärer
- beväringar, civiltjänstepliktiga
- övriga utanför arbetskraften

Uppgifterna om den huvudsakliga verksamheten grundar sig på olika register. Då man avgjort personens huvudsakliga verksamhet har tillhörighet i arbetskraften fått företräde. Vid indelningen av arbetskraften har man först avgjort vilka som skall räknas till de arbetslösa innan man avgjort frågan om de sysselsatta.

Gruppen "övriga utanför arbetskraften" består av personer som inte tillhör arbetskraften och inte heller någon av följande grupper: 0-14-åringar, studerande, beväringar eller pensionärer.

I statistiken över befolkningens utbildningsstruktur räknas alla examina på lägre högskolenivå, högre högskolenivå och forskarutbildningsnivå som högskoleexamina.

Fram till slutet av år 2001 räknades bara examina enligt förordningen om högskolornas examenssystem (464/1998) som avlagts vid universitet och högskolor samt temporära och ordinarie yrkeshögskolor till högskoleexamina.

Med inom området arbetande avses alla som arbetar inom området, oberoende av var de bor. De inom området arbetande personerna utgör den s.k. sysselsatta dagbefolkningen, och deras antal kan användas som ett mått på antalet arbetsplatser inom området.

Med inom området bosatt sysselsatt arbetskraft avses samtliga sysselsatta som bor inom området, oberoende av var de arbetar. Den inom området bosatta sysselsatta arbetskraften utgör den s.k. sysselsatta nattbefolkningen.

Med internat (specialkonstruerat internat) avses en byggnad avsedd för kollektivt boende där invånarna har gemensamt kök, vardagsrum och/eller gemensamma sanitetsutrymmen. I ett internat av denna typ finns det i allmänhet inga egentliga bostadslägenheter.

Byggnadstekniskt avviker ett specialkonstruerat internat inte nämnvärt från en inkvarteringsbyggnad. Internat är avsedda för specialgrupper, såsom åldringar, handikappade o.dyl. Vanliga bostadsbyggnader som har uppförts med tanke på specialgrupper men som till sin utrymmesfördelning inte avviker från det normala (t.ex. gemensamma utrymmen) betraktas inte som internatbyggnader.

En bostad som befinner sig i en byggnad som till användningssyftet klassificerats som internatbyggnad, betraktas som normal bostad om den har följande egenskaper:
- rumsantalet (inkl. kök) större än ett
- åtminstone kök eller kokvrå
- WC
- dusch, badkar eller bastu i lägenheten.

Internatbostäderna beskrivs inte som en egen grupp, utan de räknas till det normala bostadsbeståndet. De internatbostäder som inte uppfyller ovannämnda villkor har överhuvudtaget inte noterats i statistiken över bostadsbeståndet.

Kommunala delområden består av funktionella områdeshelheter som definierats av kommunen och på vilka kommunen baserar sin verksamhet för planering och uppföljning av områdesutvecklingen. Statistikcentralen sköter digitaliseringen av nya delområdesindelningar samt upprätthåller ett register över områdenas gränser och namn. Kommunerna har möjlighet att justera sin delområdesindelning en gång i året.

Delområdesindelningen är en hierarkisk indelning med tre nivåer: en 1-siffrig storområdesnivå, en 2-siffrig statistikområdesnivå och en 3-siffrig småområdesnivå. Delområdena numreras löpande enligt dessa tre hierarkiska nivåer. Den sexsiffriga delområdeskoden är kopplad till kommunens tresiffriga kommunkod, vilket betyder att delområdeskoden består av sammanlagt nio tecken.

Storleken på en konsumtionsenhet som utgörs av ett bostadshushåll anges som summan av viktvärdena för medlemmarna. Enligt internationella rekommendationer fastställs värdet som konsumtionsenhet för varje medlem i bostadshushållet enligt följande:- den första vuxna (minst 18 år) = 1,0
- varje följande person som fyllt 18 år = 0,7
- varje person under 18 år = 0,5.

Om det bara finns personer som inte fyllt 18 år i bostadshushållet har den första personen värdet 1,0 och de följande 0,5.

Kartkoordinater är talvärden som anger ett objekts position på jorden eller i ett kartkoordinatsystem. Koordinaterna anges antingen som geografiska koordinater eller plankoordinater. Geografiska koordinater uttrycks i breddgrader och längdgrader. I ett plankoordinatsystem uttrycks en punkts position med hjälp av värdena på dess X- och Y-koordinater (nord- och ostkoordinater).

I Finland används det s.k. kartverkskoordinatsystemet (KKS) som plankoordinatsystem vid nationell kartläggning. Systemet består av ett grundkoordinatsystem och ett enhetskoordinatsystem. I Finland pågår som bäst en övergång till det sameuropeiska koordinatsystemet EUREF 89.

Ett kök är ett rum som är inrett med tanke på matlagning. Ett utrymme som är inrett för matlagning, men som är mindre än 7 kvadratmeter, betraktas som kokvrå eller kokutrymme.

För utvecklandet av regionerna och för planeringen av områdenas disposition indelas landet i landskap. Landskapsförbunden sköter intressebevakningen för kommunerna på sitt område och ansvarar för den regionala utvecklingen på sitt verksamhetsområde.

Genom statsrådets principbeslut (6.2.1997) har landskapsförbundens områdesindelning lagts till grund för områdesindelningen för statens regionförvaltningsmyndigheter. Sedan september 1997 råder det en exakt motsvarighet mellan landskapens områden och områdena för de landskapsförbund som företräder dem.

Landskapen och landskapsförbunden utgör områden som består av kommuner som bildar en ändamålsenlig helhet i funktionellt och ekonomiskt hänseende samt med tanke på planeringen av området. Statsrådet beslutar om landskapens antal, områden och namn efter att ha hört de berörda förbunden på landskapsnivå och kommunerna.

Avsikten med livsfasindelningen är att särskilja mellan bostadshushållens olika livsskeden, som i allmänhet skiljer sig från varandra med avseende på inkomster och konsumtion. Livsfasindelningen görs utgående från bostadshushållstyp, referenspersonens ålder och barnens ålder.

Bostadshushållets livsfasskede beskrivs med hjälp av referenspersonens ålder i det fall att bostadshushållet inte omfattar en familj (enpersonshushåll, barnlösa hushåll med minst två personer). På samma sätt gör man i fråga om barnlösa gifta och samboende par. Barnfamiljers livsskeden beskrivs däremot med hjälp av barnets eller barnens ålder. Sedan år 1993 har familjer som består av samboende par med barn och familjer som består av gifta par med barn klassificerats för sig.

Med läroanstalt avses en sådan administrativ enhet som har en rektor eller annan chef med underlydande lärare och annan personal (arbetsgivarroll), som är skyldig att upprätta bokföring eller andra handlingar, som registrerar studerande som studerande, som bedriver verksamhet som regleras i lag eller förordning, som följer den riksomfattande undervisningsplanen och som finansieras eller övervakas av en offentlig myndighet. En ny läroanstalt inrättas, en läroanstalt läggs ned eller slås samman med en annan läroanstalt enligt beslut av utbildningsanordnaren (huvudmannen för läroanstalten) eller av myndigheterna.

Statistikcentralen har gett varje läroanstalt en egen läroanstaltsbeteckning som identifierar läroanstalten. Läroanstalterna klassificeras enligt klassificeringen av läroanstaltstyper.

En man med familj är en make eller sambo, en far med barn och båda parterna i ett manligt registrerat partnerskap.

En kvinna med familj är en maka eller sambo, en mor med barn och båda parterna i ett kvinnligt registrerat partnerskap.

NUTS (Nomenclature des Unités Territoriales Statistiques) är Europeiska unionens regionindelningssystem, som ligger till grund för upprättandet av all gemensam regional statistik inom EU. Som huvudsaklig regionindelning för statistiska ändamål rekommenderas den officiella NUTS-indelningen. NUTS-indelningen har fastställts i Europaparlamentets och rådets förordning 1059/2003. NUTS-indelningen uppdateras med Europeiska kommissionens delegerade förordningar. NUTS 2021 träder i kraft 1.1.2021 genom den delegerade förordningen 2019/1755.

NUTS-nomenklaturen används a) för insamling, utveckling och förenhetligande av gemenskapens regionala statistik, b) för socioekonomiska analyser på regional nivå, c) för att avgränsa gemenskapens regionpolitik.

I Finlands NUTS-indelning representerar Fastlandsfinland och Åland NUTS 1-nivån, medan storområdena representerar NUTS 2-nivån. Landskapen borde motsvara NUTS 3-regionerna, men i NUTS 2021 motsvarar de landskapsindelningen före 1.1.2021, dvs. Finlands NUTS 2021 förblir oförändrad jämfört med NUTS 2016.
Kommunerna bildar en LAU-nivå (Local Administrative Unit).

Den nivå som är viktigast ur Europeisk statistisk synpunkt är NUTS 2-nivån (storområden). Målsättningen är att all regional statistik skall finnas tillgänglig på denna nivå.

En byggnads nätanslutningar är
- avlopp
- vattenledning
- el
- naturgas.

Pendling innebär att man arbetar utanför sin egen boningsort. Nettopendling avser skillnaden mellan antalet personer som reser till annan ort för att arbeta och antalet personer som kommer till orten för att arbeta. Ett positivt nettopendlingstal innebär att antalet personer som kommer till området är större än antalet personer som reser till annan ort för att arbeta. Nettopendling kan också anges som ett tal t.ex. mellan två enskilda områden.

Ett pendlingsområde består av en centralkommun och kommuner med en pendlingsandel om minst 10 %. Ett pendlingsområde namnges efter centralkommunen och tilldelas en tvåsiffrig kod. Kommuner som inte tillhör något pendlingsområde får koden 00.

Som pensionär räknas alla som enligt uppgifter från Folkpensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen lyfter pension (exkl. familjepension, deltidspension) och som inte förvärvsarbetar. Också alla som fyllt 74 år betraktas som pensionärer. Dessutom har en del personer antagits vara pensionärer på grundval av att de har pensionsinkomst.

Ett postnummerområde omfattar vanligen verksamhetsområdet för en postanstalt, som kan identifieras med ett postnummer bestående av fem tecken. Postnummerområdena är oberoende av administrativa regionindelningar, vilket betyder att ett postnummerområde kan sträcka sig över flera kommuners områden.

En referensperson har bestämts för bostadshushåll och familjer. Med referensperson avses den person som har de största inkomsterna i bostadshushållet. Uppgifterna om inkomst baserar sig på de statsskattepliktiga inkomsterna under statistikåret. Om den person som har de största inkomsterna är under 25 år och har klassificerats som barn antecknas han eller hon inte som referensperson. Då används utöver uppgifterna om inkomst också uppgifter om ålder vid bestämning av referensperson. Om ingen i bostadshushållet har statsskattepliktiga inkomster, bestäms referenspersonen på basis av och ålder.

Uppgifter om referensperson används t.ex. vid produktion av uppgifter om socioekonomisk ställning eller näringsgren för hela befolkningen.

En regionindelning innebär en indelning av ett geografiskt område i mindre områden. Exempel på statistiska regionindelningar är kommunindelningen och landskapsindelningen.

Ett registrerat partnerskap mellan två personer av samma kön vilka vardera fyllt 18 år (lag om registrerat partnerskap 9.11.2001/950).

Möjligheten att registrera ett partnerskap i Finland började från den första mars 2002 och upphörde den sista februari 2017 (Lag om ändring av lagen om registrerat partnerskap 250/2016). Fr.o.m. mars 2017 har personer av samma kön kunnat ingå äktenskap (156/2015). Ett registrerat partnerskap upplöses då den ena parten i partnerskaper avlider eller dödförklaras eller genom domstolsbeslut.

I och med ändringen av äktenskaplagen kan parterna i ett registrerat partnerskap omvandla sitt partnerskap till äktenskap genom att lämna in en egen anmälan om detta till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Ett registrerat partnerskap fortsätter som ett äktenskap från den dag då Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata har tagits emot anmälan. I statistiken räknas inte registrerade partnerskap som omvandlats till äktenskap genom anmälan till ingångna äktenskap i årsstatistiken.

Ett rum är ett utrymme med fönster, en golvyta på minst 7 m2 och en medelhöjd på minst 2 meter. En farstu, veranda, sovalkov eller annat motsvarande utrymme betraktas inte som ett rum. Rumsantalet inkluderar i allmänhet inte köket.

Antalet sommargäster per kommun har räknats enligt det totala antalet personer i fritidshusägarens bostadshushåll. I antalet sommargäster medräknas inte personer, vilkas fritidshus finns i den kommun där de är bosatta. Om samma person emellertid äger flera fritidshus i samma kommun, har medlemmarna i bostadshushållet räknats bara en gång som sommargäster i kommunen i fråga. Om ett bostadshushåll har fritidshus i flera kommuner har medlemmarna räknats som sommargäster i alla kommuner i fråga.

Fritidshus som ägs av dödshus, som ägs samfällt eller som ägs av utlänningar har inte kunnat beaktas då antalet sommargäster räknats.

Spatialdata är en egenskap som beskriver geodataobjektets läge, geometri och topologi. Spatialdata anges i form av koordinater, adress, ort eller något annat objekt som man känner till.

Se också geografisk information och attributdata

Uppgift om språk har tagits ur befolkningsdatasystemet. Samtidigt som föräldrarna meddelar ett nyfött barns namn till registret uppger de barnets språk. Uppgiften kvarstår oförändrad i befolkningsdatasystemet, om den inte ändras separat.

Språken är kodade vid Befolkningsregistercentralen i enlighet med ISO639-standarden. I folkräkningen år 2000 har redan följande språkklassificering, ISO-639-1, tagits i bruk.

Statistiken över bostadsförhållanden innehåller uppgifter om bostadshushållens och bostadsbefolkningens boendeförhållanden. Statistiken produceras huvudsakligen utifrån befolkningsregistercentralens befolkningsdatasystem. Uppgifterna om bostadshushållens boende bildas genom att sammanslå de bostadshushåll som bildats med befolkningsdatasystemets personuppgifter med lägenhetsuppgifter med hjälp av hemortskoden.

Uppgifter om boendeförhållanden har producerats i folkräkningarna åren 1950, 1960, 1970, 1975, 1980 och 1985, varefter registerbaserade uppgifter har producerats årligen. Upplåtelseformen i statistiken för år 1998 är inte helt jämförbar med uppgifterna av år 1997, eftersom uppgifterna om upplåtelseform har kompletterats med uppgifter om arava- och räntestödshyresbostäder samt bostadsrättsbostäder.

Statistikcentralen tillämpar sedan 1989 en statistisk kommungruppering för kategorisering av kommunerna efter graden av stadsmässighet respektive landsbygdsmässighet. Den statistiska kommungrupperingen omfattar tre olika kategorier baserade på tätortsbefolkningens andel och folkmängden i kommunens största tätort: urbana kommuner, tätortskommuner och landsbygdskommuner.

Till urbana kommuner räknas kommuner där minst 90 % av befolkningen bor i tätorter eller där den största tätorten har minst 15 000 invånare.

Till tätortskommuner räknas kommuner där minst 60 % men mindre än 90 % av befolkningen bor i tätorter och där den största tätorten har minst 4 000 men mindre än 15 000 invånare.

Till landsbygdskommuner räknas de kommuner där mindre än 60 % av befolkningen bor i tätorter och där den största tätorten har färre än 15 000 invånare, samt de kommuner där minst 60 % men under 90 % av befolkningen bor i tätorter och den största tätorten har färre än 4 000 invånare.

En förteckning över kommuner, kommunformer och ändringar i dem ingår i Statistikcentralens handbok Kommuner och kommunbaserade regionindelningar. Handboken uppdateras årligen.

Som statistisk tätort definieras alla byggnadsgrupper med minst 200 invånare, där avståndet mellan byggnaderna i allmänhet inte överstiger 200 meter. Vid avgränsningen av tätorter beaktas förutom bostadsbyggnader även bl.a. byggnader som används som affärs- eller kontorsarbetsplatser och liknande. Avgränsningen av tätorter är oberoende av administrativa regionindelningar.

I material som producerats av Statistikcentralen används även benämningen 'tätort' om statistiska tätorter.

Uppgifterna grundar sig på uppgifterna i skattestyrelsens beskattningsdatabas över statsskattepliktiga inkomster. Som statsskattepliktiga inkomster har räknats inkomster på minst 2 euro.

Med medelinkomst avses inkomster per inkomsttagare. Medianinkomsten ger i allmänhet en bättre bild av inkomstnivån i en bestämd grupp. Medianinkomsten anger storleken på den inkomst som delar inkomsttagarna i två lika stora grupper. Hälften av inkomsttagarna har mindre och hälften har större inkomster än medianinkomsten.

Med nettoinkomst avses den inkomst som erhålls då man från de statsskattepliktiga inkomsterna drar av skatter (inkomstskatt, förmögenhetsskatt, skatteförhöjning, kommunalskatt, kyrkoskatt, folkpensionsavgifter, sjukförsäkringsavgifter, och skogsvårdsavgifter)

De statsskattepliktiga inkomsterna indelas enligt inkomstkälla i följande typer:

1) löneinkomster:
förskottsskattepliktiga löneinkomster, sjöfartsinkomst, kostnadsersättning som betalas av arbetsgivare, semesterlön inom byggnadsbranschen, reservistlön, inkomst i utlandet som beskattas i Finland, värdet av anskaffningsarbete i skogsbruk, värdet av anskaffningsarbete i sammanslutning samt lösen, betjäningsavgifter o.d. förskottsskattepliktiga inkomster

2) företagarinkomster:
förvärvs- och kapitalinkomster av gårdsbruk, förvärvs- och kapitalinkomster av näringsverksamhet samt inkomst av sammanslutning

3) övriga statsskattepliktiga inkomster:
övriga förvärvsinkomster, pensionsinkomster, utkomstskyddsförmåner vid arbetslöshet samt övriga socialskyddsförmåner.

En persons förvärvsinkomster utgörs av företagar- och löneinkomster. De statsskattepliktiga inkomsterna omfattar inte stipendier och understöd från offentliga sammanslutningar, löneinkomster i utlandet om arbetet varat minst ett halvt år, vissa socialskyddsförmåner som utbetalats av den offentliga sektorn samt skattefria ränteinkomster.

En närmare utredning över olika inkomsttyper finns i Statistikcentralens årspublikation "Inkomst- och förmögenhetsstatistik ".

Familjemedlemmarna indelas efter ställning i familjen på följande sätt:
- äkta make/maka utan barn
- äkta make/maka med barn
- sambo utan barn
- sambo med barn
- partner i registrerat parförhållande utan barn
- partner i registrerat parförhållande med barn
- far/mor utan make/maka/sambo
- barn

Till barn räknas i familjestatistiken, oberoende av ålder, alla egna eller adopterade barn, makens/makans biologiska, adopterade eller fastställda barn som bor tillsammans med föräldrarna. Fosterbarn eller försörjda barn räknas inte med.

Till den sysselsatta arbetskraften hör alla 18–74-åringar, som förvärvsarbetade den sista veckan under året och som inte var arbetslösa arbetssökande i Arbets- och näringsministeriets register över arbetssökande eller fullgjorde värnplikt eller civiltjänst. Uppgiften om sysselsättning baserar sig på arbetspensionsuppgifter och uppgifter från skattemyndigheterna.

Normerna för trångboddhet är följande:

- norm 1: fler än två personer per rum, då köket räknas som ett separat rum
- norm 2: fler än två personer per rum, då köket inte räknas som ett separat rum
- norm 3: fler än en person per rum, då köket räknas som ett separat rum
- norm 4: fler än en person per rum, då köket inte räknas som ett separat rum

De normer som tillämpats i statistiken har varierat från ett decennium till ett annat. Normerna 1 och 2 användes vid folkräkningarna 1970 och 1975. Uppgifter enligt norm 3 har producerats sedan år 1980. Norm 4 tillämpades för första gången i folkräkningen 1990. Norm 4 har sedan folkräkningen 1990 tillämpats också på klassificeringen av boendenivå. Tidigare användes norm 3.

Med tätortsgrad avses andelen tätortsinvånare av den befolkning i kommunens vars boningsort kan definieras med koordinater. Före folkräkningen och avgränsningen av tätorterna år 2000 beräknades tätortsgraden genom att ställa tätortsbefolkningen i relation till kommunens totala folkmängd som också omfattade invånare utan koordinater (bl.a. bostadslösa och anstaltsbefolkning). Fr.o.m. folkräkningen år 2000 räknas anstaltsbefolkningen med koordinater till tätortsbefolkningen, om anstalten hör till tätorten eller om den själv bildar en tätort.

Tätortsgraden anges med ett decimaltal.

Tätortsgraden beräknas årligen och respektive års befolkning förs till tätorterna enligt den senaste tätortsavgräns-ningen.

Indelningen av bostäder enligt upplåtelseform är följande:

Ägarbostad
- bostadsinnehavaren äger huset
- bostadsinnehavaren äger bostadsaktierna

Hyresbostad:
- aravabostad
- räntestödshyresbostad
- annan hyresbostad

Bostadsrättsbostad

Annan upplåtelseform:
- t.ex. sytning, släktskap

Okänd upplåtelseform

I statistiken över bostadsbeståndet har upplåtelseform i huvudsak bara definierats för bostäder med stadigvarande boende.

Med uppvärmningssätt avses det uppvärmningssätt som huvudsakligen används för att värma upp byggnaden. Det finns också uppgift om uppvärmningssätt för bostäder. Uppgift om värmekälla har erhållits ur befolkningsdatasystemet, som får uppgiften i byggnadsprojektanmälningarna från kommunens byggnadstillsyn. Uppgiften om ändring av uppvärmningssättet förmedlas till befolkningsdatasystemet bara om byggnaden har genomgått ombyggnadsarbeten som kräver bygglov.

Klassificeringen är följande:
- vattencentralvärme
- luftcentralvärme
- direkt eluppvärmning
- ugns- eller kaminuppvärmning
- ej fast värmeanordning
- okänt.

En byggnad med vattencentralvärme värms upp med cirkulerande vatten, en byggnad med luftcentralvärme med cirkulerande luft. Vid direkt eluppvärmning värms byggnaden upp direkt med ett fast värmeelement som är kopplat till elnätet eller på något motsvarande sätt.

Vid ugns- eller kaminuppvärmning uppvärms en värmemagasinerande mur (ugn) med ved eller något annat bränsle. Till ugnsuppvärmning hänförs också inmurade elektriska värmekondensatorer, fristående fasta oljevärmare samt öppna spisar med varmluftscirkulation (inte i lättkonstruktion). Ugnar för bastuuppvärmning räknas inte som uppvärmningsanordningar.

I statistiken över befolkningens utbildningsstruktur mäts befolkningens utbildningsnivå enligt den genomsnittliga längden per person gällande den högsta utbildning som avlagts efter grundnivån. Utbildningsnivåtalet 264 visar exempelvis att den teoretiska utbildningstiden per person är 2,5 år efter avlagd grundskola. Då befolkningens utbildningsnivå beräknas används den befolkning som fyllt 20 år som population. Detta för att många som inte fyllt 20 år ännu är på hälft med sin utbildning. Med hjälp av utbildningsnivåindikatorn kan man lätt jämföra utbildningsskillnaderna mellan olika områden och följa förändringar över tid.

Fram till slutet av år 1997 beräknades utbildningsnivån enligt utbildningsstadierna för de examina som avlagts av den befolkning som fyllt 15 år. Indikatortalet för utbildningsnivån kunde variera mellan 150 och 800. Ju högre indikatortal, desto högre utbildningsnivå. I en grupp med indikatortalet 150 hade alla avlagt bara folk-, mellan- eller grundskola. I en grupp med indikatortalet 800 hade däremot alla avlagt examen på licentiat- eller doktorsnivå.

Nivå för indelning av utbildningar som leder till examen utgående från kravnivån.

Anmärkning:
För att bli antagen till utbildning på en viss utbildningsnivå krävs ofta att personen har avlagt en utbildning på lägre utbildningsnivå.

Utbildningsnivån mäts både på grundval av den planerade totala längden eller den målsatta tiden och på grundval av hur krävande utbildningen är.

Utbildningsnivåer: småbarnspedagogik och förskoleundervisning (varierar i längd), lägre grundnivå (6 år), högre grundnivå (3 år, totalt 9 år från början av grundnivån), andra stadiet (3 år, totalt 12 år från början av grundnivån), specialyrkesutbildningsnivå (1–2 år, totalt 13–14 år från början av grundnivån) på lägsta högre nivå (2–3 år, totalt 14–15 år från början av grundnivån) lägre högskolenivå (3–4 år, totalt 15–16 år från början av grundnivån) högre högskolenivå (5–6 år, totalt 17–18 år från början av grundnivån) och forskarutbildningsnivå (2–4 år, totalt 19–22 år från början av grundnivån).

Måttet för utbildningsnivå kan inte direkt beräknas på basis av de utbildningslängder som presenteras i det här begreppet.

Utbildningssystemet i Finland har följande sammansättning:

Förskoleundervisning ges i Finland till 6-åringar, i allmänhet i daghem. En del av 6-åringarna får förskoleundervisning i grundskolan. Det har varit obligatoriskt att delta i förskoleundervisningen från år 2015.

Den grundläggande utbildningen är allmänbildande utbildning som anordnas för hela åldersklassen. Alla barn som är stadigvarande bosatta i Finland är läropliktiga. Läroplikten inleds det år barnet fyller sju år. Läroplikten upphör, då lärokursen i grundläggande utbildning (den 9-åriga grundskolan) är avlagd eller då det gått 10 år sedan läroplikten började. I undantagsfall kan läroplikten på grund av handikapp eller sjukdom börja redan vid 6 års ålder och vara i 11 år. En person som fått avgångsbetyg för grundläggande utbildning kan föregående år eller samma år söka sig till tilläggsundervisning (10 klass).

Utbildning efter grundskolestadiet, dvs. gymnasieutbildning och yrkesutbildning är utbildning på andra stadiet. Gymnasieutbildningen är utbildning som leder till studentexamen. Utbildningen är 3-årig till omfattningen och ger en allmän behörighet för fortsatta studier. Yrkesutbildningen kan endera ha formen av läroanstaltsutbildning eller ske i form av läroavtal. I läroavtalsutbildning äger största delen av studierna rum i samband med praktiska arbetsuppgifter på en arbetsplats. Dessa studier kompletteras med teoretiska studier vid en läroanstalt. Examina är 3-åriga yrkesinriktade grundexamina som också ger en allmän behörighet för fortsatta studier vid yrkeshögskola och universitet.

Yrkes- och specialyrkesexamina är yrkesinriktad fortbildning. Dessa och också grundläggande yrkesexamina kan avläggas som fristående examen som är oberoende av hur yrkeskunskapen har förvärvats och där yrkeskunskapen kan påvisas t.ex. efter utbildning som förbereder för fristående examen eller med stöd av arbetserfarenhet.

Yrkeshögskoleexamina har en omfattning på 3,5-4,5 år och högre yrkeshögskoleexamina som förutsätter arbetserfarenhet är 1-1,5-åriga.
Universitetens lägre högskoleexamina har en omfattning på 3 år och de högre högskoleexamina är 2 år längre. Den som har avlagt en högre högskoleexamen kan fortsätta studierna i forskarutbildning som leder till licentiat- och doktorsexamen.

Uppgifterna om byggnadernas och bostädernas utrustning härstammar från byggnads- och lägenhetsuppgifterna i Befolkningsregistercentralens befolkningsdatasystem.

Bostadens utrustning:
- avlopp
- vattenledning
- WC
- varmvatten
- tvättutrymmen (dusch/badrum eller bastu i bostaden)
- bastu i lägenheten
- central- eller elvärme.

Uppgifterna om bostädernas utrustning har använts då utrustningsnivån fastställts.

Byggnadens utrustning:
- el
- avlopp
- vattenledning
- varmvatten
- hiss
- bastu i huset
- simbassäng
- maskinell ventilation
- skyddsrum.

Sedan år 2005 beskrivs bostadens utrustningsnivå enligt en indelning i två klasser:
- välutrustad bostad: bostaden har vattenledning, avlopp, varmvatten, WC, tvättutrymmen (antingen dusch/badrum eller bastu i lägenheten) samt central- eller elvärme
- annan eller okänd utrustningsnivå

Tidigare år indelades bostadens utrustningsnivå i tre klasser:
- välutrustad bostad: bostaden har vattenledning, avlopp, varmvatten, WC, tvättutrymmen (antingen dusch/badrum eller bastu i lägenheten) samt central- eller elvärme
- bristfälligt utrustad bostad: bostaden saknar endast tvättutrymmen och/eller centralvärme (eller elvärme)
- ytterst bristfälligt utrustad bostad: bostaden saknar något av följande: vattenledning, avlopp, varmvatten eller WC.

Med värmekälla avses det bränsle eller den värmekälla som huvudsakligen används för uppvärmning av byggnaden. Det finns också uppgift om värmekälla för bostäder Uppgift om värmekälla har erhållits ur befolkningsdatasystemet, som får uppgiften av kommunens byggnadstillsyn. Uppgiften om ändring av uppvärmningssättet förmedlas till befolkningsdatasystemet i allmänhet bara om byggnaden har genomgått ombyggnadsarbeten som kräver bygglov.

Klassificeringen är följande:
- fjärr- eller regionvärme
- olja
- gas
- stenkol
- el
- ved
- torv
- jordvärme
- annan, okänd

I byggnadens våningsantal inräknas alla de huvudsakligen ovanför markytan belägna våningar, där det finns bostads- eller arbetsrum eller utrymmen i enlighet med byggnadens användningssyfte. Om antalet våningar är olika i olika delar av byggnaden, avser våningsantalet i allmänhet det största antalet våningar i byggnaden.

I fråga om byggnader som färdigställts efter år 1980 anges våningsantalet som ett medeltal med beaktande av helheten, om våningsytan i någon våning utgör en mycket liten del av våningsytan i byggnadens huvudsakliga våningar. T.ex. en stor industrihall i en våning med kontorslokaliteter med liten våningsyta i tre våningar anses ha våningsantalet ett.

I byggnadens våningsyta inräknas våningarnas yta och den del av vindens eller källarvåningens yta där det finns bostads- eller arbetsrum eller andra utrymmen i enlighet med byggnadens huvudsakliga användningssyfte.

Våningsytan är den vågräta yta som begränsas av yttersidan av våningarnas väggar eller deras tänkta fortsättning vid öppningar eller dekorationsdetaljer i ytterväggarna.

Uppgiften om yrkesverksamhet anger om en person under det gångna året huvudsakligen har tillhört den ekonomiskt aktiva befolkningen. Till den yrkesverksamma befolkningen har räknats de 15-74-åringar som under ett år sammanlagt varit i arbete och/eller arbetslösa minst sex månader.

Från och med folkräkningen 1985 har arbetskraftsbegreppet använts för att fastställa en persons huvudsakliga verksamhet. Referensperioden är då den sista veckan under året i stället för hela året. Med hjälp av begreppet yrkesverksamhet kan man emellertid producera parallella uppgifter om en persons sysselsättning.

Klassificeringen är följande:

Yrkesverksamma
- sysselsatta
- arbetslösa

Icke yrkesverksamma
- 0-14-åringar
- studerande
- pensionärer
- beväringar, civiltjänstepliktiga
- övriga icke yrkesverksamma

I registerbaserad statistik har yrkesverksamheten avgjorts på basis av uppgifter om arbets- och arbetslöshetsmånader i olika register. En del personer har definierats som yrkesverksamma endast på basis av förvärvsinkomster.

Byggnader indelas efter ägare i följande klasser:
- privatperson/dödsbo
- bostadsaktiebolag eller -andelslag
- fastighetsaktiebolag
- privat företag
- företag med statlig eller kommunal majoritet
- statligt eller kommunalt affärsverk
- bank eller försäkringsanstalt
- kommun
- staten
- socialskyddsfond
- religiöst samfund, stiftelse, parti e.dyl.
- annan eller okänd.

Med ålder avses en persons ålder i hela år den sista dagen under året. Uppgiften har tagits ur det centrala befolkningsregistret.

Ålder har också använts som tilläggsvariabel. Arbetskraften kan t.ex. omfatta bara 15-74-åringar.

Ett åldringsbostadshushåll är ett bostadshushåll där minst en av medlemmarna har fyllt 65 år.