Revidering av metoderna för upprättande av nationalräkenskaperna: integrering av tillgångs- och användningstabeller 2003 (2/2003)
Inledning
Reformen ansluter sig till processen för förnyandet av nationalräkenskapssystemet i EU-länderna och andra europeiska länder. Processens första resultat offentliggjordes 19991 och tidsserierna för åren 1975-1998 publicerades 20002. Reformen grundar sig på den internationella rekommendationen för nationalräkenskaper, SNA933. Metoderna för upprättandet av Finlands nationalräkenskaper har nu förnyats på basis av s.k. tillgångs- och användningstabeller. Tabellerna har beräknats för åren 1995-1999 (till löpande priser). Upprättandet av tabellerna har medfört ändringar i nationalräkenskapsuppgifterna. Samtidigt har det även gjorts andra korrigeringar som gäller hela tidsserien.
Nationalräkenskaperna används inom EU för uppföljning av den ekonomiska utvecklingen och för ett flertal administrativa ändamål. EG-förordningen om nationalräkenskaper4 utfärdades 1996.
Räkenskapsprocessen i korthet
Denna reform baserar sig på upprättandet av tillgångs- och användningstabeller för åren 1995-1999. De preliminära uppgifterna för 2000 och 2001 har beräknats enligt den gamla metoden, men har anpassats till 1995-1999 års nivåer.
Även tillgångs- och användningstabellerna är i stor utsträckning baserade på det arbete som redan tidigare låg till grund för beräkningen av nationalräkenskaperna. Arbetet är organiserat i cirka 30 uppgiftshelheter efter variabelområde, t.ex. efter näringsgren eller sektor. I första stadiet beräknas uppgifterna för dessa variabelområden enligt de begrepp och klassifikationer som används i nationalräkenskaperna. Uppgifterna hämtas dels ur de källor som beskriver variabelområdet i fråga (t.ex. industristatistiken, statens bokslutsmaterial, försäkringsbolagsstatistiken), och dels ur källor som är gemensamma för flera olika variabelområden (t.ex. företagsregistret, material för företagsstrukturstatistik, arbetskraftsundersökningar). Variabelområdesuppgifterna utgör utgångspunkten för tillgångs- och användningstabellerna. Andra viktiga material vid upprättandet av tabeller är industrins varustatistik och utrikeshandelsstatistiken samt skatteuppgifter. Uppgiftskällorna omfattar största delen av den statistik som produceras av Statistikcentralen samt material från ett stort antal utomstående uppgiftsproducenter.
I tillgångs- och användningstabellerna granskas, som namnet anger, tillgången på produkter och användningen av dessa. I detta syfte fördelas näringsgrensvisa uppgifter om produktion och insats på produkterna. Man använder sig även av industrins och utrikeshandelns produktstatistik. Uppgifter om produktskatter samt handels- och transportmarginaler är en väsentlig del av upprättandet av tillgångs- och användningstabellerna (prisbildningsprocessen). Grundidén vid upprättandet av tillgångs- och användningstabeller är en systematisk behandling av produktflödet från tillgång till användning. För att få efterfrågan och utbud att balansera är man tvungen att ändra de utgångsestimat som beräknats på basis av uppgifter i källmaterialet, göra korrigeringar och finna information som stämmer överens med helheten genom sammanjämkning av flera olika uppgiftskällor. Slutresultatet är en balanserad produktbalans - samhällsekonomins försörjningsbalans - där tillgången motsvarar användningen, vilket innebär att det inte förekommer någon statistisk differens.
Vid framräkningen av de variabelområdesvisa uppgifterna kontrolleras uppgifternas riktighet på många olika sätt. Man jämför olika material som beskriver samma variabelområde för att garantera att uppgifterna är heltäckande och att årsförändringarna stämmer. Flera av variablerna (transaktionerna) i nationalräkenskaperna beräknas både till nominella värden vid analystidpunkten och till basårspriser. Detta gör det möjligt att analysera värde-, volym- och prisförändringar från en tidpunkt till en annan. Härvid gäller formeln värdeförändring = volymförändring x prisförändring. Förändringen i arbetsproduktivitet mäts som förhållandet mellan förädlingsvärdevolym och arbetsinsats. Utvecklingen av inkomstnivån mäts som förhållandet mellan förändringen i löner och förändringen i antal sysselsatta eller arbetsinsats. Andra centrala nyckeltal är spargrad och nettokreditgivning. Spargraden, dvs. sparandets andel av den disponibla inkomsten, är av speciellt intresse när det gäller hushållssektorn, medan nettokreditgivningen, som beskriver en sektors finansiella ställning, är av särskild betydelse för den offentliga sektorn.
Balanserade tillgångs- och användningstabeller ersätter det gamla systemet med sammandrag på makronivå vid upprättandet av de slutliga uppgifterna för produktflöden. De producerar uppgifter för den totala ekonomins försörjningsbalans. Därtill balanseras inkomster och utgifter samt kapitalkontoposter efter sektor och anpassas till försörjningsbalansen.
Än så länge har tillgångs- och användningstabeller upprättats enbart till löpande priser. Det fastprisbaserade systemet baserar sig ännu på den gamla näringsgrens/variabelområdesbaserade metoden. Fastprisbaserade beräkningar har upprättats enligt ett nytt basår (2000=100). Planeringen av fastprisbaserade tillgångs- och användningstabeller pågår. Även beräkningen av löpandeprisbaserade preliminära siffror baserar sig på en gammal metod, s.k. sammandrag på makronivå, och inte på tillgångs- och användningstabeller. Av denna anledning anges för preliminära siffror även en löpandeprisbaserad statistisk differens mellan efterfrågan och utbudet.
Nationalräkenskapernas uppgiftskällor och beräkningsmetoder beskrivs på Statistikcentralens webbplats i metodbeskrivningen Methodological description of Finland's gross national income (6/2003) . Beskrivningen uppdateras under våren 2003.
De viktigaste ändringarna
Klassificeringar
Produktklassificering
Den slutliga beräkningen av siffrorna baserar sig på en produktklassificering omfattande 952 produkter. Klassificeringen baserar sig på EU:s produktklassificering CPA.
Näringsgrensindelning
- Näringsgrensuppgifter publiceras separat för varje bokstavsnivå, oberoende av storleksordning (t.ex. B, P).
- Jord- och skogsbrukets undergruppsindelning har justerats så att den överensstämmer med näringsgrensindelningen.
- Post- och telekommunikationstjänster har indelats i postbefordran (641) och telekommunikationstjänster (642).
- Under företagstjänster (KB) anges databehandlingstjänster (72) som en egen kategori.
- Partihandel med virke har flyttats från skogsbruk till partihandel.
Producenttypsklassificering:
- Marknadsproducenter
- Producenter för egen slutlig användning
- Övriga icke-marknadsproducenter
Klassificering av investeringsvarutyp
Kostnader för överlåtelse av äganderätt till fastigheter (utom mark) har flyttats till husbyggnadsinvesteringar. Tidigare ingick de i värdeökning på mark och andra icke-tillverkade tillgångar.
Sektorindelning
I granskningen enligt näringsgren sammanställs företagens och hushållens produktions- och inkomstbildningskonton till kontot Företag och hushåll (S.111+S.14). Däremot upprättas separata sektorkonton för företag och hushåll liksom tidigare.
I fråga om bostadsaktiebolag bokförs endast bostadsaktiebolags betalda löntagarersättningar (och motsvarande produktion) under bostadssamfund. Bostadsaktiebolagens alla övriga transaktioner redovisas under de sektorer som äger bostadsaktierna. Bostadsfastighetsbolag räknas fortsättningsvis till bostadssamfund.
Ett enda sektorperspektiv
Tidigare har man i nationalräkenskaperna tillämpat två olika sektorperspektiv: ett funktionellt och ett institutionellt perspektiv. Nu har det funktionella sektorbegreppet slopats, och vid framställningen av räkenskaperna tillämpas endast det institutionella sektorperspektivet. Samtidigt slopas begreppen marknadsproduktion och icke-marknadsproduktion. I stället införs begreppet producenttyp: marknadsproducent, producenter för egen slutlig användning, samt övriga icke-marknadsproducenter.
Ändringen innebär ett klargörande speciellt när det gäller analysen av den offentliga sektorn. En institutionell sektor definieras såsom tidigare utifrån beslutsenheterna. Varje institutionell sektor fördelas vidare på olika näringsgrenar enligt verksamhetsställe. Det betyder i praktiken att t.ex. byggande eller bostadstjänsteproduktion fördelas på flera sektorer efter typ av producent, i stället för att som tidigare anges som en näringsgren inom marknadsproduktionen. Så räknas t.ex. offentliga sektorns eget byggande nu till offentliga sektorns produktion.
Huvudproduktion och sidoproduktion
I tillgångs- och användningstabellerna ingår utöver den för näringsgrenen typiska huvudproduktionen även sådan produktion som är typisk för andra näringsgrenar. Denna behandlas då som sidoproduktion. T.ex. uthyrning och byggande av bostäder och fastigheter utgör ofta sådan sidoproduktion.
I praktiken betyder detta att t.ex. statligt och kommunalt ägda bostäder inte längre hör till näringsgrenen köp och uthyrning av bostäder, utan t.ex. till näringsgrenen offentlig förvaltning. Näringsgrenen köp och uthyrning av bostäder omfattar med andra ord inte längre samtliga boendetjänster. Den totala produktionen av boendetjänster framgår av de detaljerade tillgångs- och användningstabellerna för ifrågavarande produkt. Detsamma gäller t.ex. byggande och uthyrning av fastigheter, och i princip även samtliga näringsgrenar.
Ändringar i beräkningar som gäller näringsgrenar
Jordbruk
Foderanvändningen inom jordbruket periodiseras på ett nytt sätt. Tidigare antogs användningen av foder ha skett under loppet av samma kalenderår som det producerades. Numera antas en del av fodret användas under det påföljande året.
Även behandlingen av jordbrukssubventioner har ändrats. Se nedan under punkten Jordbrukssubventioner.
Skogsbruk och fiskenäring
Metoderna för de beräkningar som gäller näringsgrenarna har ändrats. För skogsbrukets del har man tagit i bruk Statistikcentralens företagsmaterial som en ny uppgiftskälla. Samtidigt har man vid bestämningen av skogsbruksenheternas näringsgren infört de näringsgrensindelningar som gäller enligt NI95.
Försäkring
Beräkningsmetoderna har ändrats bl.a. vad gäller behandlingen av förändringar i investeringarnas värde, och uppgifter för olika år har beräknats enligt samma metod.
Fastighetstjänster
I 7032 (Fastighetsförvaltning på uppdrag) inom näringsgrenen Fastighetstjänster har man slopat bostadsaktiebolagstransaktioner, eftersom dessa inte längre går via denna klass. Ändringen medför en minskning av produktionen och insatsförbrukningen.
Kapitalförslitning: justering av livslängderna
Den förväntade livslängden för järnvägar och vattenleder har justerats nedåt. Ändringen leder till en värdeökning för offentliga sektorn.
Köp av kundtjänster bokförs direkt som offentlig konsumtion
Köp av marknadsvaror och -tjänster för vidare förmedling till hushåll (köp av kundtjänster) bokförs direkt som offentliga sektorns slutliga konsumtion. Tidigare gick de via kommunal och statlig insatsförbrukning. Ändringen medför en minskning av offentliga sektorns produktion och insatsförbrukning, men påverkar inte den offentliga konsumtionen.
Export och import
Utrikeshandel med byggnadstjänster bokförs inte som import eller export, eftersom byggande enligt SNA och ENS alltid utgör produktion i det land där byggandet sker. På denna punkt skiljer sig nationalräkenskaperna från betalningsbalansstatistiken.
Jordbrukssubventioner och kapitaltransfereringar
Gränsdragningen mellan jordbrukets produktsubventioner och andra produktionssubventioner har ändrats så att husdjursubventioner, som tidigare hörde till produktionssubventionerna, nu behandlas som produktsubventioner.
Vissa produktionssubventioner har även flyttats till andra transaktioner:
- Subventioner för skogsnaturskydd behandlas nu i statlig insatsförbrukning som köp av tjänster från marknadsproducenter (skogscentraler, Tapio).
- Understöd för grundtorrläggning och åkerbeskogning behandlas nu som kapitaltransfereringar till hushåll.
Samfundens kyrkoskatt
Kyrkoskatt som betalas av samfund utgjorde tidigare inkomsttransfereringar från olika sektorer till icke vinstsyftande organisationer. Nu behandlas den som inkomstskatt till staten, som staten betalar vidare till icke vinstsyftande organisationer (kyrkan) i form av inkomsttransfereringar, eftersom
- samfundens kyrkoskatt är en obligatorisk avgift av skattenatur som samfunden inte kan undgå, och
- endast den offentliga sektorn kan ta ut skatt (obligatoriska avgifter utan vederlag).
Kyrkoskatt som betalas av hushåll räknas fortsättningsvis som inkomsttransfereringar från hushållen till icke vinstsyftande organisationer, och inte som skatt.
Transaktioner mellan Finland och EU
Vid bokföringen av penningflöden mellan Finland och EU har gjorts korrigeringar som gäller subventioner samt inkomst- och kapitaltransfereringar. Regeln är att dessa penningflöden i nationalräkenskaperna inte anges på penningförmedlarns (statens) konton, utan endast på kontona för utlandet och den slutliga mottagar- eller betalarsektorn.
Behandling av bostadsaktiebolag
Transaktioner som gäller bostäder i bostadsaktiebolag redovisas nu enligt bostadsägarsektor. Tidigare redovisades en del av transaktionerna enligt aktieägarsektor (bostadsinkomst bokfördes som driftsöverskott), medan en del bokfördes under sektorn bostadssamfund (fast bruttoinvestering, dvs. bostadsinvesteringar samt kapitalförslitning och övriga transaktioner). Utöver bostadssamfunden påverkar ändringen speciellt hushållssektorn, där bl.a. kapitalförslitningen ökar medan driftsöverskottet, den disponibla inkomsten och sparandet minskar. Ökningen av fast bruttoinvestering medför att nettokreditgivningen minskar. För bostadssamfundens del har ändringarna motsatt förtecken.
Ändringen av finansräkenskaperna innebär att bostadsaktier inte längre bokförs som sektorernas finansiella tillgångar. I stället räknas samtliga bostäder, oberoende av besittningsform, som ägarsektorns realtillgångar.
Nivåjusteringar
Vid sidan av övriga ändringar har man vid behov utfört s.k. nivåjusteringar av uppgifter, t.ex. i fråga om byggande, finans- och försäkringsverksamhet, bostadsägande, fastighetstjänster samt privata hälso- och socialvårdstjänster. Dessutom har man korrigerat uppdagade fel. Jämfört med tidigare har det bl.a. skett en minskning av hushållens företagarinkomster av skogsbruk samt en motsvarande ökning av företagens driftsöverskott av skogsbruk.
År 2000 nytt basår för fastprisberäkningar
Nytt basår för fastprisberäkningar i nationalräkenskaperna är 2000.
De fastprisbaserade beräkningarna är än så länge inte baserade på balanserade tillgångs- och användningstabeller, utan på den gamla metoden där fastprisbaseringen av serierna sker efter näringsgren/efterfrågepost. Vid fastprisberäkningar används för varje serie det enskilda basårets faktiska priser och underposterna summeras till fastprisaggregat. Vid fastprisberäkningar kommer man att övergå till rörligt basår, så att basåret alltid är det föregående året. Någon närmare tidpunkt för övergången har ännu inte fastställts.
Sammanfattning av ändringarnas konsekvenser
Bruttonationalprodukten
FNR2000 innebär att Finlands bruttonationalprodukt åren 1995-1998 är något högre, och BNP 1999-2001 något lägre, än tidigare beräknat. Den största justeringen uppåt gällde år 1998, cirka 0,4 miljarder euro eller 0,4 procent. Den största justeringen nedåt gällde år 2000, då bruttonationalproduktens värde var 130,2 miljarder euro, vilket är 0,9 miljarder euro och 0,7 procent mindre än tidigare beräknat.
Ändringen är en följd av att man vid upprättandet av nationalräkenskaperna har övergått till en metod baserad på balansering av tillgångs- och användningstabeller. Därvid har det gjorts en översyn av bl.a. insatsförbrukningen inom olika näringsgrenar. Detta får konsekvenser för värdeökningen i olika näringsgrenar och därigenom för bruttonationalprodukten. Även nivåjusteringar, speciellt inom byggande och fastighetstjänster, har påverkat bruttovärdeökningen. I fråga om år 2001 har ändringarna även påverkats av att de uppgiftskällor man hade tillgång till under fjolsommaren huvudsakligen var av preliminär art.
Utvecklingen av BNP-volymen
Även bruttonationalproduktens kvantitativa utveckling under olika år har ändrats något. BNP-volymens tillväxt minskade jämfört med tidigare uppskattningar under alla år utom 1997. Störst var förändringarna åren 1999 och 2000, då nationalprodukten ökade med 3,4 respektive 5,5 procent. Tidigare var motsvarande tillväxtprocenter 4,1 och 6,1 procent.
Ändringarna är huvudsakligen en följd av förändringar i olika näringsgrenars relativa andelar vid utbytet av basåret för beräkningen av bruttonationalprodukten från 1995 till 2000. Nedgången i tillväxtsiffrorna för åren 1998-2000 har mest påverkats av sjunkande tillväxtsiffror för industrin. Den största enskilda faktorn har varit prisnedgången inom den eltekniska industrin. Den har medfört att den eltekniska industrins vikt år 2000 nu är mindre än den var i de gamla fastprisbaserade beräkningarna år 2000. När ett sådant snabbtillväxtområdes vikt är mindre än i tidigare beräkningar, innebär det att tillväxten inom hela industrin och samhällsekonomin blir långsammare.
Sektorskonton
Offentliga sektorns nettokreditgivning förbättrades genom reformen för nästan alla år. Lokalförvaltningens nettokreditgivning förbättrades speciellt för åren 1995-1999. Anledningen var minskade konsumtionsutgifter, vilket är en följd av flera olika faktorer. Bl.a. har produktionstypen nybyggnad och ombyggnad ändrats. Tidigare ingick dessa verksamheter i "Övrig icke-marknadsproduktion", som räknades till konsumtionsutgifter. Nu utgör de produktion för egen slutlig användning. Även uppdelningen av hyresutgifter och hyresinkomster på interna och externa hyror har justerats, liksom även beräkningar som gäller uthyrning av bostäder.
Offentliga sektorns nettokreditgivning 2001 förbättrades genom nya uppgifter från arbetspensionsanstalterna. Nedgången i statsförvaltningens nettokreditgivning år 1995 var en följd av korrigeringen av dubbelkonteringen av mervärdesskatteinkomsterna.
Hushållens disponibla inkomst, spargrad och nettokreditgivning är på en något lägre nivå än tidigare. Förändringen beror främst på två faktorer. För det första har bostadsaktierna fördelats på de sektorer som äger dem, varvid huvudparten bokförs på hushåll. Detta ökade hushållens kapitalförslitning med 600-1100 miljoner euro, vilket ledde till en motsvarande minskning av den kalkylerade bostadsinkomsten, den disponibla inkomsten och sparandet. Hushållens nettokreditgivning minskades av att förvärv av bostadsaktier nu bokförs som hushålls investeringar, vilka ökade med 900-2200 miljoner euro. I sektorn bostadssamfund gjordes motsvarande bokföringar med motsatt förtecken, vilket ledde till att bostadssamfundens nettokreditgivning förbättrades och numera visar bara ett litet underskott.
En annan faktor som märkbart minskat hushållens inkomster är den nya uppdelningen av skogsbruksinkomster på företags- och hushållssektorerna. Hushållens andel av skogsinkomsterna bokfördes tidigare till ett alltför högt belopp, och har nu minskat med 400-700 miljoner euro.
Även hushållens konsumtionsutgifter minskade med 300-800 miljoner euro. Detta beror på ett flertal faktorer, av vilka den viktigaste är justeringen av boende- och försäkringsutgifterna.
Behandlingen av samfundens kyrkoskatt som skatt i stället för inkomsttransferering höjde skattekvoten (skattegraden) med 0,1 procentenheter. Skattekvoten påverkades även av justeringarna av övriga skatter och obligatoriska socialförsäkringsavgifter samt justeringarna i bruttonationalprodukten.
Publikation
Tabellerna enligt denna revidering finns i publikationen Nationalräkenskaper 1995-2001 (Statistikcentralen/Nationalräkenskaper 2003:2)
Huvudaggregat
BNP, bruttonationalprodukten, till marknadspris är det slutliga resultatet av produktionsaktiviteten hos inhemska produktionsenheter. Den kan definieras på tre olika sätt: som summan av förädlingsvärden brutto för de olika institutionella sektorerna eller de olika branscherna plus produktskatter minus subventioner; som summan av inhemska institutionella enheters slutliga användning av varor och tjänster (faktisk konsumtion och bruttoinvestering), plus export minus import; som summan av inkomster (ersättningar till anställda, skatter minus subventioner på produktion och import, driftsöverskott brutto och sammansatt förvärvsinkomst, brutto). (ENS 8.89).
NNP, nettonationalproduktion, till marknadspris erhålls genom att dra av kapitalförslitning från BNP (ENS 8.90).
Förädlingsvärde (brutto) är det värde som genereras av varje enhet som har en produktionsaktivitet. För marknadsproduktion beräknas det genom att man från enhetens produktion drar av insatsförbrukningen av varor och tjänster. Förädlingsvärdet för icke-marknadsproduktion beräknas genom att räkna ihop ersättningar till anställda, kapitalförslitning samt eventuella skatter på produktion och import. (ENS 8.11).
BNI, bruttonationalinkomst, innefattar hela den primära inkomst som erhålls av inhemska institutionella enheter: ersättningar till anställda, skatter minus subventioner på produktion och import, driftsöverskott brutto och sammansatt förvärvsinkomst brutto. BNI är lika med BNP minus primär inkomst som inhemska enheter betalar till utländska enheter plus primär inkomst som inhemska enheter erhåller från utlandet. Nationalinkomst är ett inkomstbegrepp, vilket är tydligare om det uttrycks i nettotermer, dvs. efter avdrag för kapitalförslitning. (ENS 8.94).
Primärinkomst är inkomst som erhålls av inhemska ekonomiska enheter genom deltagande i produktionen, och ersättning som ägare av finansiella eller liknande tillgångar uppbär för att ställa sina tillgångar till andra enheters förfogande. Primärinkomst kan vara ersättningar till anställda, skatter minus subventioner på produktion och import, driftsöverskott, sammansatt förvärvsinkomst eller kapitalinkomst.
Driftsöverskottet, netto fås genom att från förädlingsvärdet dra av ersättningar till anställda, skatter minus subventioner på produktion och import samt kapitalförslitning. Det är överskottet eller underskottet på produktionsaktiviteterna innan man har beaktat räntor, arrenden eller övriga avgifter. Det motsvarar den inkomst som produktionsenheten erhåller av egen användning av produktionsutrustningen. (ENS 8.18).
Sammansatt förvärvsinkomst är en saldopost i inkomstbildningskontot för personliga företag i hushållssektorn. Saldoposten motsvarar ersättning för arbete som utförs av ägaren eller av hans familjemedlemmar och innefattar hans vinst som företagare. (ENS 8.19).
Konsumtionsutgifter består av inhemska institutionella enheters utgifter för varor och tjänster, som används för direkt tillfredsställelse av individuella behov eller önskemål eller kollektiva behov hos medlemmar i en gemenskap. Konsumtionsutgifter kan förekomma på inhemskt territorium eller utomlands. Konsumtionsutgifter förekommer hos hushåll, det offentliga och icke vinstsyftande organisationer som tillhandahåller hushållen tjänster. Företag, finansiella institut och försäkringsanstalter har inte konsumtionsutgifter. (ENS 3.74-3.80).
Faktisk konsumtion består av varor eller tjänster som förvärvas av inhemska institutionella enheter för den direkta tillfredsställelsen av mänskliga behov, såväl individuella som kollektiva. En del av varorna och tjänsterna kan tillhandahållas som transfereringar in natura.
Hushållens faktiska konsumtion består av varor och tjänster som hushållen själva skaffat och av varor och tjänster som hushållen erhållit som sociala förmåner in natura av icke vinstsyftande organisationer eller det offentliga. Exempel på det sistnämnda är offentliga hälsovårds-, utbildnings- och socialvårdstjänster.
Det offentligas faktiska konsumtion består av kollektiva tjänster som alla samhällsmedlemmar eller medlemmar av vissa grupper tillhandahålls av offentliga sektorn. Exempel på sådana kollektiva tjänster är förvaltningen, försvaret och miljövården. (ENS 3.81-3.88).
Fast bruttoinvestering består av inhemska producenters förvärv, minus avyttringar, av fasta tillgångar under en given period. Fasta tillgångar är materiella eller immateriella tillgångar som används mer än ett år upprepat eller kontinuerligt i produktionsprocesser. (ENS 3.102).
Lagerinvesteringar mäts som värdet av uppbyggnad av lager minus värdet av uttag ur lager och värdet av alla återkommande lagerförluster. Lager kan bestå av råvaror, insatsvaror, varor i arbete, färdigvaror och handelsvaror. (ENS 3.117-3.119).
Export av varor och tjänster består av transaktioner av varor och tjänster (försäljning, byte, gåvor, donationer) mellan inhemska och utländska subjekt. (ENS 3.128).
Import av varor och tjänster består av transaktioner av varor och tjänster (köp, byte, gåvor, donationer) från utländska till inhemska subjekt. (ENS 3.129).
Disponibel inkomst är en saldopost i kontot för sekundär inkomstfördelning. Saldoposten återspeglar löpande transaktioner och består av sektorns primärinkomst plus erhållna inkomsttransfereringar och minus alla inkomsttransfereringar som skall betalas. Den disponibla inkomsten kan användas för konsumtion eller sparande. (ENS 8.31).
Justerad disponibel inkomst är motsvarande post i kontot för sekundär inkomstfördelning av inkomster in natura.
Sparande är saldoposten i inkomstanvändningskontona. Sparande är det (positiva eller negativa) belopp som återstår efter de löpande transaktionerna och som etablerar länken till kapitalbildningen. Om sparandet är positivt, kommer den icke använda inkomsten att användas till förvärv av tillgångar eller till att betala av skuldförbindelser. Om sparandet är negativt, avvecklas vissa tillgångar eller ökar vissa skuldförbindelser. (ENS 8.42-8.43).
Finansiellt sparande/nettoupplåning visar antingen ett finansiellt sparande: det belopp som är tillgängligt för en enhet eller en sektor att finansiera andra enheter eller sektorer, eller en nettoupplåning: det belopp som en enhet eller en sektor måste låna från andra enheter eller sektorer. (ENS 8.47).
1 Europeiska
nationalräkenskapssystemet ENS95, Eurostat, 1997
2 Nationalräkenskaper 1975-1998,
Tidsserier, SKT95-revidering, Statistikcentralen, FOS,
Nationalräkenskaper 2000:1
3 System of National Accounts 1993, UN,
OECD, EU, IMF, World Bank, 1993
4 Rådets förordning (EG) nr 2223/96 om
det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i
gemenskapen
Senast uppdaterad 15.6.2007
Finlands officiella statistik (FOS):
Nationalräkenskaper, årsvis [e-publikation].
ISSN=1798-0615. 2003,
Revidering av metoderna för upprättande av nationalräkenskaperna: integrering av tillgångs- och användningstabeller 2003 (2/2003)
. Helsingfors: Statistikcentralen [hänvisat: 22.11.2024].
Åtkomstsätt: http://www.stat.fi/til/vtp/2003/vtp_2003_2005-10-31_men_998_sv.html